Life is a journey

Somriga dagar i Lovisa

Jag fick upp ögonen för Lovisa då jag läste om staden i den finskspråkiga resetidningen Mondo i våras. Det verkade som en trevlig liten sommarstad och jag tänkte att det kunde vara ett möjligt besöksmål i sommar, och så blev det också. I mitt förra inlägg skrev jag ju att vi besökt Tavastehus, så därifrån fortsatte vi sen alltså till Lovisa. I detta inlägg ska jag berätta mer om staden och vilka ställen vi besökte där.

Malmgård

För ölkännare är säkert märket Malmgård bekant. Malmgårds byggeri och slott ligger en bit utanför Lovisa centrum, och detta blev vårt första besöksmål där. På området finns alltså ett slott, som är ett privatägt hem och har öppet för förhandsbeställd grupper sommartid. Också bryggeriet ordnar förevisningar och ölprovningar för förhandsbeställda grupper. Gårdsbutiken som säljer öl och matprodukter som producerats på gården är dock öppen dagligen, så det var alltså denna vi besökte. Några öl och nässelpasta följde med oss hem därifrån.

Lovisa centrum

Precis som då vi var i Tavastehus så var också detta en mycket varm dag, så då vi kom till Lovisa centrum for vi först till vårt boende (som jag skriver mer om längre ner) och vilade lite. Då vi samlat krafterna begav vi oss ut på en lite promenad i Lovisa centrum. Vi följde Antti Helins råd i detta inlägg och parkerade bilden vid kyrkan.

Därifrån gick vi först förbi torget och Rådhuset.

Och sen promenerade vi längs Drottninggatan söderut genom de mysiga gamla trähuskvarteren. På vägen stötte vi också på tänkvärda ordspråk på två svenska och finska på gatan, och vackra målningar.

Från Salttorget fortsatte vi promenaden ner mot vattnet till Skeppsbron. Där fanns förutom en gästhamn många mysiga små bodar.

Sen promenerade vi vidare längs Mariegatan och såg fler mysiga trähus.

Efter detta var det dags för ett cafébesök, som jag skriver mer om längre ner. Innan vi avslutade vår rundtur i Lovisa gick vi ännu via Sibeliushuset. Detta är ett trähus där Sibelius farmor bodde, så han hälsade på henne där och komponerade också sin Kullervo-symfoni där. Intill Sibeliushuset finns också en liten park med en staty av Sibelius. I mitt förra inlägg skrev jag ju att Sibelius föddes i Tavastehus, men det visade sig alltså att han också hade en koppling till Lovisa.

Utsiktstornet Kukkustenen

I Lovisa finns ett utsiktstorn som i olika sammanhang kallats för Finlands vackraste utsiktstorn. Senare på kvällen besökte vi detta. Det var faktiskt vackert och annorlunda än alla andra utsiktstorn jag besökt. Fastän det inte såg så högt ut så var det ändå fin utsikt därifrån. Och garanterat coronasäkert, inga andra besökare var på plats samtidigt som vi!

Strömfors bruk

Då vi följande dag lämnade Lovisa så styrde vi kosan mot Strömfors bruk, ca 20 km österut från Lovisa centrum. På det gamla bruksområdet finns muséer, hantverksbutiker, caféer, en sommarteater och en kyrka. Vi vandrade runt i de små bodarna, tog del av brukets historia i Bruksmuséet och avslutade besöket med nygräddade munkar vid ett café. Området var mysigt och idylliskt, men aningen mindre än jag hade väntat mig. Alla affärer och restauranger var i och för sig inte heller öppna den dagen vi var där.

Restaurang Brukskvarnen (som inte var öppen då vi var där).

Boende

Utbudet på övernattningsmöjligheter är inte stort i Lovisa, men så är ju inte själva staden särskilt stor heller. Där fanns nog ett hotell i centrum och också några andra alternativ, men vi tyckte Willa Björksten i anknytning till campingen verkade mysigast. Och det visade sig också vara ett riktigt trevligt övernattningsställe. Vi hade valt en bungalow med tillgång till eget badrum, men i huvudbyggnaden fanns också rum med delat badrum och kök. Vårt rum var vacker inrett, rent och snyggt. Frukost ingick inte i priset, men man hade kunnat beställa en take away -frukost från campingens café. Vi hade ändå tagit med oss egen frukost eftersom det fanns ett litet kök i bungalowen.

Till vår bungalow gick man in via dörren längst till höger.

Campingområdet var vackert beläget vid havet, och man hade både kunnat hyra bastun och ta ett dopp på den lilla sandstranden. Bara ett stenkast bort från campingen fanns också en lite större sandstrand.

Restauranger

Trots att Lovisa inte är så stort så fanns där några olika restauranger och caféer, varav vissa tyvärr var stängda på måndagar då vi var där. Bland annat Tuhannen tuskan kahvila som jag hade läst om på förhand och tänkt att vi kunde besöka var stängt. Men det gjorde egentligen inget, för istället besökte vi Favorit Cafe & Tea som visade sig vara riktigt mysigt och hade bra utbud av både salta och söta bakverk. Vi åt jättegod laxpaj med iste som svalkade i värmen på den trevliga gården.

Intryck av Lovisa

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av Lovisa på förhand, för även om jag läst mycket positivt om staden så läste jag också några blogginlägg enligt vilka det verkade som att det inte finns så mycket att se där. Men är man själv från Finlands minsta stad Kaskö så kan man inte låta bli att bli förtjust också i Lovisa. Visst, det fanns kanske inte jättemycket sevärdheter och aktiviteter, men jag tyckte det var ett mysigt och avslappnat ställe, utan trängsel. Hade man tillbringat längre tid där kanske man hade hunnit få tråkigt, men för vårt korta besök var det perfekt! Så rör man sig i östra Nyland kan man nog bra vika in till Lovisa en sväng 🙂

Mer om Loviisa kan man läsa på till exempel visitlovisas webbplats, samt i de finskspråkiga bloggarna Matkasto och Fiftyfifty.

Har du varit i Lovisa? Vad tyckte du?

Sommarutflykt till Tavastehus

Tavastehus är en stad som jag många gånger åkt förbi med tåg eller bil, men aldrig besökt. Eftersom den ligger på ett passligt avstånd från vår sommarstuga har jag dock flera somrar haft i tankarna att man kunde besöka den. I år gjorde vi slag i saken och besökte Tavastehus som första destination under vår lilla sommar-roadtrip. I detta inlägg ska jag således berätta lite mer om vad vi såg och gjorde i staden.

Utebadet vid Ahvenisto

Detta var vårt första stopp i Tavastehus och vi hittade stället av en slump då vi körde runt och fördrev lite tid i väntan på att det ställe vi egentligen tänkt besöka (nästa punkt) skulle öppna. Det visade sig att utebadet byggts för OS 1952, och att det då tävlats i simning inom modern femkamp där. Utebadet har senare restaurerats och är nu öppet för besökare mot inträdesavgift. Intill badet finns också en liten sjö, lekplats och vandringsled. Ett riktigt trevligt ställe sist och slutligen, och det lockade faktiskt lite att ta ett dopp i sjön i värmen. Men vi stannade inte så länge denna gång, utan fortsatte vidare till nästa stopp.

Tiiriskosken tehdas

Nästa stopp var Tiiriskosken tehdas, som ligger ungefär 7 kilometer utanför Tavastehus centrum. Stället består av en gammal ladugård, som gjorts om till café och inredningsbutik. I caféet bjuds det bland annat på sallader och på belgiska våfflor gjorda på mjöl av bondbönor som odlats där på stället, och i inredningsbutiken kan man förutom inredningsprylar t.ex. köpa bondbönsmjölet och andra matprodukter. På gården finns också djur så som kor, hönor, hästar och får som man kan gå runt och titta på. Ett riktigt mysigt ställe på landet, och våfflorna var jättegoda!

Sibelius födelsehem och Sibeliusparken

Väl inne i Tavastehus centrum besökte vi först Sibelius födelsehem. Jean Sibelius föddes år 1865 och bodde sina 20 första år i Tavastehus. I huset där han föddes och växte upp finns numera ett litet museum som presenterar hans barndom. Muséet var inte så stort, men det var ändå helt intressant att se var han växt upp.

Sibelius var synlig på flera olika ställen i staden, för då vi vandrade iväg från födelsehemmet gick vi förbi Sibeliusparken. Där fanns en staty av Sibelius, och ur högtalare strömmade musik.

Tavastehus slott och fängelsemuséet

Den sevärdhet som Tavastehus kanske är mest känt för är slottet. Det ligger alldeles individ centrum så efter att ha bekantat oss med Sibelius fortsatte vi vår promenad mot slottet. Vi gick inte in i slottet, utan gick endast runt och beundrade det utifrån.

På samma område finns också Finlands största fängelsemuseum som säkert också hade varit intressant att besöka. Men på grund av coronarestriktioner var det ganska lång kö, så vi orkade inte börja köa i värmen.

Karlberg

Följande dag besökte vi naturområdet Karlberg (Aulanko på finska), som ligger ca 6 km utanför centrum. Området i sin helhet är ganska stort och omfattar bland annat hotell, golfbanor och vandringsleder. Vi besökte dock endast utsiktstornet och utsiktsplatsen intill det. Tyvärr var själva tornet stäng pga. restaurering, men vyerna var vackra också från utsiktsplatsen. Det sägs att Sibelius inspirerats av dessa vyer då han komponerade Finlandia.

Vanö gård

Vanö gård (eller Vanajan linna som det heter på finska) är också ett tidigare slott. Numera finns där hotell- och restaurangverksamhet, och i anslutning till hotellet också en av Finlands mest kända golfbanor. Så är man intresserad av golf så är Tavastehus ett utmärkt besöksmål!

Boende

I Tavastehus finns några olika hotell (t.ex. två olika Scandic-hotell, ett Sokos-hotell och också ett mer lokalt hotell) samt också förstås diverse olika billigare boendealternativ. Eftersom det blivit så lite hotellövernattningar på sistone så valde vi denna gång ett av de dyrare alternativen, nämligen Sokos-hotellet. Det var ett typiskt Sokos-hotell som var snyggt, lugnt, luftkonditionerat och hade bra frukost. Till frukosten skulle man boka tid på förhand, så det blev ingen trängsel och kändes coronasäkert. Ett extra plus för hotellets vackra läge invid sjön.

Restauranger

Det verkade finnas många trevliga restauranger i staden, men vi kom till Tavastehus på en söndag och märkte till vår besvikelse att många restauranger var stängda på söndagar, trots att det var mitt i juli. Vi gick således och åt middag till en av de få restauranger som hade öppet, nämligen Popino. Men det var inte alls ett dåligt val, utan maten var god och hade ett överkomligt pris. En drink i hotellbaren fick sen avsluta kvällen.

Intryck av Tavastehus

Tavastehus var kanske en lite mindre stad än jag hade väntat mig, men passlig för ett så pass kort besök som vi gjorde i där. Och hade vi haft mer tid hade vi ju kunnat besöka något fler museum eller t.ex. gå en vandringsled vid Karlberg. Då vi besökte staden var det jättevarmt och att dessutom behöva ha munskydd på alla ställen inomhus gjorde inte saken bättre. Så utan dessa två faktorer kanske man skulle ha orkat se ännu mer. Men tyckte ändå vi hann med det jag hade räknat med under vårt besök. Det jag gillade mest med staden var läget vid sjön och de många broarna, de fick mig nästan att tänka lite på Stockholm. Så summa summarum, en trevlig liten sommarstad!

Mer om Tavastehus kan du läsa på stadens webbplats.

Har du varit i Tavastehus? Vad tyckte du?

Recension: Med kamera och koffert

Tack för recensionsexemplaret Svenska litteratursällskapet i Finland!

Ända fram tills coronaviruset tog makten över världen kändes resande kanske för många, inklusive mig själv, som en självklarhet. Något som man tog för givet att är möjligt att göra då man känner för det. I vissa fall var det inte ens särskilt dyrt tack vare lågprisflygbolag och olika varianter av billiga boendealternativ. Men ibland blir man uppmärksam på att inte ta något för givet, ej heller resande. Och resande har heller inte i alla tider varit en självklarhet. Det är först på 1950-talet som massturismen fick sin början, läser jag i den nyligen publicerade boken ”Med kamera och koffert. Resefotografier före massturismen” (red. Sanna Jylhä & Marika Rosenström).

I boken finns drygt 160 resefotografier ur Svenska litteratursällskapets arkiv samlade. Bilderna är tagna av 13 finländska resenärer mellan 1890-talet och 1960-talet, alltså en tid då resande var få förunnat och en kamera något som inte fanns i fickan hos vem som helst.

Boken inleds med en kort historik över det finländska resandet och resefotograferandets historia, skrivet av docent Laura Hollsten och FM Maria Åsvik. Därefter följer tretton kapitel som alla presenterar olika resor. Varje kapitel inleds med lite bakgrund om resenären i fråga, varefter det följer några sidor med personens resefotografier. Resorna börjar från Franska Rivieran kring sekelskiftet 1900 och fortsätter sen till bland annat Java, Transkaspien, Kina, Japan, Tyskland, Amerika, Indien, Afrika, Iran och Sydeuropa.

I boken presenteras en rad olika personligheter från olika samhällsklasser. Där finns adelsfamiljen Wallenberg, som tillbringade vintrarna på Franska Rivieran kring sekelskiftet 1900. Medicinekandidaten Harald Furuhjelm och hans holländska fru Ida, som år 1900 besökte te- och sockerplantager på Java, varefter de öppnade Java Théaffär i Helsingfors. Konstnären Harald Gallén (vars far var halvbror till Axeli Gallen-Kallela), som 1914 reste i Fjärran Östern för att hitta motiv till sin konst. Eduard Paulig, som gjorde sitt livsverk inom kafferosteriet Oy Gustav Paulig Ab och år 1927 gjorde en fem månader lång affärs- och studieresa till Amerika. Den österbottniska småbrukarsonen Edvin Eklund, som for till Kanada för att arbeta med skogsavverkning åren 1929–1935. Sjuksköterskan Werna Ulfves, som i slutet av 1950-talet började göra turistresor till olika länder i Europa. Och många fler.

Det som slår mig när jag bläddrar i boken är att resande på den här tiden var mycket långsammare än det varit under de senaste årtiondena. Ofta reste man antingen med tåg eller fartyg vilket gjorde att själva förflyttningen till destinationen tog sin tid, och sen tillbringade man också en längre tid framme i resmålet.

Och detta med ett långsammare resande är ju faktiskt också något som numera blivit mer eftersträvansvärt i och med att resandets, och framför allt flygandets, negativa effekter på klimatet uppmärksammas allt mer. Många vill dra ner på mängden flygande och istället förflytta sig land- eller havsvägen. Det känns inte heller helt osannolikt att folk i framtiden kommer att stanna längre vid resmålet och göra färre resor i och med det ökade distansarbetet. Så frågan är, har vi nu nått en punkt då vi håller på att gå tillbaka till sätten man reste på förr?

Kroatien hösten 2017 del 3: Split

I de två senaste inläggen har jag berättat om de två första etapperna på vår Kroatien-resa hösten 2017, nämligen Dubrovnik och Korčula. Efter detta var det dags för resans sista destination Split, som jag ska berätta om i detta inlägg.

Till Split anlände vi alltså med båt från Korčula. Vid det laget blåste det inte längre så hårt, så färden blev lite lugnare.

Vyn som mötte oss då vi anlände till Split.

Då vi kommit fram promenerade vi till vårt boende som också här var en lägenhet, Dalmatian house. En snygg och mysig liten lägenhet, och ägaren tog emot oss och berättade mycket ivrigt och utförligt om stadens sevärdheter, samt gav också några restaurangtips.

Sedan begav vi oss ut för att upptäcka staden. Först styrde vi stegen mot en av de största sevärdheten i Split, Diocletanius palats. Detta används dock inte längre som palats, utan innanför palatsets väggar har en hel stadsdel byggts upp, gamla stan.

Utanför gamla stan fanns en staty föreställande en kroatisk biskop från 900-talet, Gregorius av Nin. Enligt legenden ska det bringa lycka att massera statyns tå, och därför är den också mycket nött.

Sen vandrade vi upp på berget Marjan, varifrån det var en fin utsikt ut över staden.

Sen promenerade vi ännu längs strandpromenaden Riva tillbaka till lägenheten.

På kvällen var vi och åt till en restaurang på en liten gränd i gamla stan, som vår hyresvärd tipsade om. En originell liten restaurang med handskriven meny. Den hade vi nog inte hittat på egen hand!

Detta var vår sista dag på resan, och följande dag väntade resan hem. Vi tog en buss från Split till flygfältet, varifrån Norwegian tog oss tillbaka till Finland igen. Nu passade tågtidtabellerna bättre, så vi kunde ta tåget upp till Vasa direkt. Det hade varit en riktigt lyckad resa, och Kroatien var definitivt värt ett besök!

Kroatien hösten 2017 del 2: Korčula

I mitt senaste inlägg berättade jag om första delen av vår Kroatien-resa hösten 2017, nämligen Dubrovnik. Därifrån skulle resan fortsätta till staden Korčula på ön med samma namn. Som jag nämnde tidigare så hade det alltså vid det laget blåst upp till storm, men till all lycka kunde katamaranen ändå avgå. Färden blev dock inte så lugn och harmonisk som jag hade föreställt mig, utan ganska guppig.

Att förflytta sig havsvägen mellan olika öar i Kroatien är annars enkelt. Det största färjbolaget heter Jadrolinija, men det finns också andra bolag, som det går att läsa om t.ex. här. Eftersom vår resa inföll så pass sent på hösten så var utbudet av färjturer begränsat, men Kapetan Luka erbjöd en tur som passade in i vårt schema.

Båtturen från Dubrovnik till Korčula tog ungefär två timmar. Då vi stigit i land promenerade vi till boendet som vi hade bokat, ett rum vid Apartments & Room Nina. Vi fick igen ett vänligt bemötande, och det bästa fick vi ta del av nästa morgon då vi åt en välsmakande frukost på deras takterass. Detta var det enda boendet under vår resa där frukosten ingick, och det visade sig vara så värt det. Härligt att få äta mandariner direkt från deras eget mandarinträd till frukosten.

Liksom i Dubrovnik så tillbringade vi också i Korčula två nätter, alltså en hel dag och två halva. Staden Korčula visade sig vara en mysig liten stad, som ett Dubrovnik i miniatyrformat. Här märktes det ganska tydligt att säsongen började vara inne på slutrakan, för många restauranger och affärer hade redan stängt för säsongen så staden kändes nästan lite öde. Här behövde man inte trängas på samma sätt som i Dubrovnik.

Precis som Dubrovnik var stadskärnan omringad av en mur.

Det blåste ganska ordentligt under våra dagar på ön, så något strandliv var det inte tal om (skulle kanske inte annars heller ha varit aktuellt den här tiden på året), men vi besökte en strand med små runda stenar istället för sand.

I Kroatien serveras mycket fisk och skaldjur, och i Korčula upptäckte jag risotton! Mina tidigare upplevelser av risotto var någon form av torr risblandning som vi fick i skolan, men här åt jag en alldeles underbart god räkrisotto. Så efter det har risotton också blivit en bestående del av menyn här hemma.

Den tid vi tillbringade i Korčula räckte bra till för att upptäcka den lilla staden. Men hade man haft mer tid kunde man förstått ha sett sig runt mera på andra områden på ön. För oss väntade dock nu resans sista etapp, nämligen Split. Mer om detta i nästa inlägg!

Har du varit i Korčula? Vad tyckte du i så fall?

Kroatien hösten 2017 del 1: Dubrovnik

Då man inte kan resa får man nöja sig med att minnas tillbaka till tidigare resor (även om det finns en risk att detta framkallar en otrolig resfeber). Tänkte nu se tillbaka på en resa som jag och sambon gjorde till Kroatien för några år sedan, närmare bestämt hösten 2017. Under en veckas tid i slutet av oktober gjorde vi då en rundresa Dubrovnik-Korcula-Split. I detta inlägg berättar jag om den första delen av resan, alltså Dubrovnik.

Resan började med att vi tog tåget från Vasa till Helsingfors-Vanda flygplats, där vi övernattade på Forenom hostel Vantaa Aviapolis alldeles intill flygfältet. Detta var ett passligt budgetalternativ då man bara behövde en säng att sova i och inga desto mer bekvämligheter, och smidigt att kunna promenera direkt till flygfältet till det tidiga morgonflyget.

Flyget avgick alltså tidigt på morgonen och vi flög med Norwegian till Dubrovnik. Framme i Dubrovnik steg vi på en buss för att ta oss den ungefär 20 km långa vägen från flygfältet in till staden. Vi steg av intill gamla stan eftersom vi hade bokat en lägenhet, Apartment Paula, där i närheten. Värden var inte helt klart med städningen då vi anlände, men tog glatt emot oss och bjöd på öl på den soliga terassen. Inte helt fel att börja vistelsen i Dubrovnik på detta sätt!

Lägenheten var trevlig även om den var ganska liten, men där fanns allt man behövde för några nätters vistelse.

Vi tillbringade en hel dag och två halva dagar i Dubrovnik, och under denna tid promenerade vi runt och bekantade oss med gamla stan och dess omgivningar. Den muromringade stadskärnan var intressant och vacker med sina smala gränder och blankpolerade stenar. Olik de flesta andra städer jag besökt. Det var bara lite synd att det var rätt mycket folk fastän det inte ens var högsäsong.

Pile-porten, dvs. en av ingångarna till gamla stan.

Vyer som kanske är bekanta för någon från Game of Thrones.

Vi såg också många katter.

Och tog en promenad till hamnen som låg en bit utanför stadskärnan.

Den sista dagen i Dubrovnik regnade det. Det hade kanske inte gjort något om det inte skulle ha varit så att vi var tvungna att lämna vår lägenhet vid lunchtid, och inte riktigt visste vart vi skulle ta vägen medan vi väntade på att färjan till ön Korcula skulle avgå. Vi försökte gå in i olika muséer och affärer för att undvika att bli alltför genomblöta, men tror att det dessutom var söndag så att det mesta vi skulle ha varit intresserade av inte var öppet.

Mot kvällen slutade det sen regna, men blåste istället upp till storm, så vi hann bli lite oroliga om båten skulle avgå. Hur det gick får ni läsa om i nästa inlägg!

Har du varit till Dubrovnik? Vad tyckte du om staden?

Bloggutmaning: 10 resefakta om mig

På finskspråkiga resebloggar har det på sistone cirkulerat en bloggutmaning skapad i resebloggen Unelmatrippi. Uppgiften i utmaningen är helt enkelt att lista 10 resefakta om sig själv. Jag tänkte också anta denna utmaning och skriva ner 10 olika random resefakta om mig själv.

1. Jag älskar flygplatser och att flyga

Detta har många nämnt i sina resefakta, och jag ville också nämna det här. Det är något speciellt med stämningen på flygplatser – förväntningar i luften, och en salig blandning av olika slags människor som alla är på väg någonstans. Och att sen få sätta sig i ett flygplan är nog den bästa starten på en resa. Men jag är också medveten om att flygande belastar miljön och är därför också beredd att då det är möjligt ersätta flyg med andra färdmedel. Min förhoppning är ändå att flygen med tiden ska bli miljövänligare, så att man med gott samvete kan flyga också i fortsättningen.

En sådan här vy har man inte sett på ett tag.

2. Jag har aldrig varit ensam på semesterresa

Jag har rest ensam på arbetsresor (inom landet) och jag har också rest ensam utomlands för att hälsa på någon kompis. Men att helt och hållet vara ensam på en semesterresa från början till slut har jag inte varit med om. Länge tänkte jag att man behöver ha sällskap då man reser, det var ju den bilden jag hade av resor. Det var egentligen först då jag började följa andra resebloggare och -instagrammare som jag fick upp ögonen för att det ju faktiskt också går utmärkt att resa ensam. Och jag trivs ju bra i mitt eget sällskap annars också, så varför inte på resor? Så bara det bli möjligt att resa igen så är detta på min bucket list, att testa på att resa ensam.

3. Jag gör listor om det mesta

Jag älskar listor och tabeller, och således finns det många olika Excel-tabeller på min dator, också reserelaterade. För det flesta utlandsresor gör jag en packningslista i en tabell och en budget i en annan (som jag sedan sparar så jag kan ha nytta av dem vid planeringen av kommande resor). Det kan också finnas listor med olika tidtabeller och planer för resan, och efter resan uppdateras den Excel-tabell där alla mina genomförda resor genom tiderna finns prydligt bokförda.

4. Jag är en planerare

Från föregående punkt blir det en logisk fortsättning till denna. Jag vill ha det mesta planerat på förhand, och således har jag (åtminstone inte ännu) åkt på någon resa där inte t.ex. alla boenden är bokade på förhand. Om man skulle åka på en riktigt lång resa kan man kanske inte boka allt på förhand, men på vanliga kortare resor vill jag ha det mesta planerat på förhand, så man slipper sätta tid på det under resans gång. Jag tar också reda på mycket om resmålet innan jag bokar eller senast innan jag åker iväg, och oftast väljer jag inte paketresor utan planerar och sätter ihop resan själv.

5. Jag har endast besökt en världsdel utanför Europa

Fastän jag rest en del så har de flesta av mina resor koncentrerats till Europa, och några till USA och Kanada. Jag skulle ändå gärna besöka också andra världsdelar, åtminstone Asien och Oceanien.

6. Jag har aldrig varit på skidsemester

Jag har aldrig åkt slalom och ingen annan i min familj har heller varit några skidare, så våra vinterresor har alltid gått till solen och värmen. Enda gången jag varit till Lappland var på en arbetsresa till Enare. Men jag skulle gärna se mer av Lappland, och nu med alla reserestriktioner och en skidintresserad sambo så kanske inte en Lapplands-resa skulle vara alltför osannolik.

7. Jag är öppen för de flesta boendeformer på resor

Hotell, Airbnb-lägenhet, bed&breakfast, vandrarhem, hostell, stugor – jag har testat och är också öppen för många olika boendeformer på resor. Lyxboenden behöver det inte vara men ändå någon sorts standard – rent och snyggt, lugnt och tryggt kanske kunde vara ledorden. Tält är uteslutet och också de andra billigaste boendeformerna som hostell är mer sällsynta nuförtiden. Istället blir det numera ofta hyreslägenheter så som Airbnb, dels är det ju ofta billigare och sen känns det som att man kommer närmare lokalbefolkningen på det sättet. Men ibland, speciellt under en kortare resa eller övernattning är det också trevligt med hotell. Någon gång skulle det också vara intressant att testa på hembyte (home exchange).

Ett mysigt Bed&Breakfast i Lissabon 2019

8. Jag rör mig gärna till fots på resor

Bäst tycker jag man upplever ett resmål genom att promenera, så det brukar ofta bli trötta ben på resor. Undantaget är förstås om avstånden är långa, då kan man ju behöva ta till något transportmedel. Även om jag gärna besöker några sevärdheter så är jag inte den som springer från ett museum till ett annat, utan oftast kan det räcka med att helt enkelt vandra runt på stället man besöker och helt enkelt upptäcka det på det sättet. Jag ägnar mig inte heller så ofta åt shopping nuförtiden på resor, utan ser mig hellre runt. Men någon slags aktivitet ska det vara, att enbart ligga på stranden en vecka är inte min grej.

9. Jag har dåligt lokalsinne

Många bloggare har sagt sig ha bra lokalsinne, men mitt är verkligen uselt! Jag måste ha besökt ett och samma ställe flera gånger för att på egen hand hitta dit. Så tacka vet jag google maps.

10. Jag drömmer om en längre period utomlands

Jag var aldrig på utbyte under studietiden, vilket jag så här i efterhand kanske ångrar lite. Men just då kände jag inte något större behov av en längre period utomlands. Det behovet har dock växt med åren, och numera drömmer jag om antingen en lite längre resa, eller att helt enkelt tillbringa en tid utomlands på ett och samma ställe. Men vi får se vad framtiden för med sig! Just nu skulle ju enbart en helg i ett grannland kännas som lyx 😀

Detta var de 10 resefakta jag kom på om mig själv just nu, men säkert finns det många intressanta detaljer som jag glömt att berätta.

Du resebloggare – anta gärna utmaningen du också! Instruktioner (fri översättning till svenska) nedan.

**********************

10 resefakta om mig -bloggutmaningen

Delta i 10 resefakta om mig -bloggutmaningen! Gör så här och kopiera dessa instruktioner till ditt eget inlägg:

Skriv ett 10 resefakta om mig -blogginlägg, där du enligt rubriken berättar 10 reserelaterade faktan om dig själv.
Länka i ditt inlägg till det ursprungliga Unelmatrippi-bloggens 10 matkailufaktaa minusta -inlägg.
Utmana en valfri mängd andra bloggare.
Vilken bloggare som helst kan också anta utmaningen utan att ha blivit utmanad.

Bloggen 2 år!

Idag är det två år sedan jag skrev det första inlägget på den här bloggen. Dagen till ära tänkte jag se tillbaka på det senaste bloggåret, alltså från den 18.1.2020 och fram tills idag.

Under året som gått har jag skrivit sammanlagt 25 inlägg med ojämna mellanrum. Eftersom året inte innehöll några utlandsresor så blev det inte heller några inlägg direkt relaterade till utlandsresor. Istället har inläggen handlat om naturstigar och vandringsleder, samt andra utflykter och besöksmål i Finland, caféer och restauranger i Vasa, reserelaterade tv-serier och virtuella resor, samt en och annan lista.

Även om bloggåret inte varit det bästa för resebloggare, så har besöksmängden faktiskt ökat på min blogg. Det märks att många rört på sig mer än vanligt i Finland, för det är inläggen om naturstigar och vandringsleder, samt andra besöksmål i Finland som lockat flest besökare. Speciellt under sommarmånaderna märktes det att många hittade dessa inlägg via googlingar.

Sammanlagt hade bloggen 7470 besök under det senaste året (jämfört med 1576 året innan), varav ungefär 80 % hade hittat hit via sökmotorer. Flest besökare var det under tidsperioden juli-oktober. De fem mest besökta svenskspråkiga inläggen under det senaste året var alla Vasa-relaterade, de tre första från år 2020 och de två sista från år 2019:

Jag tror ju tyvärr inte att detta år heller kommer att innehålla särskilt många utlandsresor, men förhoppningsvis en del resor och utflykter i Finland åtminstone. Så tanken är att fylla bloggen med ett och annat inlägg också under inkommande bloggår.

Vad skulle du vilja läsa om här på bloggen? Lämna gärna en kommentar i kommentarsfältet, eller kontakta mig på annika@lifeisajourney.fi. 🙂

Sammanfattning av år 2020

År 2020 närmar sig sitt slut och det börjar vara dags att sammanfatta året. Var ska man börja… Det blev ett märkligt år, ett år som de flesta säkert inte ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig. För många har det varit ett tungt år, men för egen del inte enbart dåligt, även om det varit annorlunda. I årets sista inlägg brukar jag sammanfatta årets resor, men så värst många resor att sammanfatta finns det ju inte. Tänkte ändå bjuda på en liten tillbakablick och några tankar om det gångna året.

Reseåret 2020

I min årssammanfattning ifjol skrev jag: ”Det blev ”bara” tre utlandsresor i år”, och så såg jag fram emot att börja planera det nya årets resor och drömde om olika resmål. Om jag då hade vetat att 2020 skulle bli det första året på 28 år som jag inte alls skulle resa utomlands…

Att resa utomlands har varit näst intill omöjligt i år, eller har åtminstone känts för riskfyllt för att det skulle ha varit värt det. Som jag skrev tidigare hade vi en resa till Italien bokad i våras, men den blev förstås inställd. I viss mån har det ju varit möjligt att resa inom landet, men med tanke på alla begräsningar och smittorisken har inte heller det varit helt enkelt. Istället har det blivit en del besök till våra föräldrar och sommarstugor, samt små utflykter i närregionen. Bland annat har jag besökt fler naturstigar än någonsin tidigare:

Molnträskets naturstig i Vasa i mars, som jag skrivit om här.
Iskmo-Jungsund vandringsled i Korsholm på påsken, som jag skrivit om här.
Edvinsstigen i Vasa i början av sommaren, som jag skrivit om här.
Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad på sommarsemestern i mitten av juli, som jag skrivit om här.
Risöleden i Vasa i oktober, som jag skrivit om här.

Den enda egentliga resan under corona-tiden (om inte besök till sommarstugan i Ruovesi räknas) var vår lilla semestertripp till Kalajoki och Karleby på sommaren. Detta har jag skrivit mer om här och här. Andra för mig nya ställen som jag besökt i år är bland annat Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad, samt restaurang Ukkokari i Vasa.

Även om det naturligtvis varit tråkigt att inte kunna resa utomlands så har det ändå känts helt okej. Det är ju inget man kunnat göra något åt, och alla har vi suttit i samma båt. Jag tror ändå att det så småningom blir möjligt att resa igen, även om det kanske aldrig blir exakt som det var förr.

En annorlunda vardag

Det har förstås också varit tråkigt med många inställda evenemang under året, och framför allt att inte fritt kunna träffa släkt och vänner då man velat. Men det som jag å andra sidan uppskattat under det gångna året är den lugnare vardagen. Det har varit ganska skönt att för en gångs skulle inte ha så mycket inbokat i kalendern, och inte ha någon fomo över huvud taget, för alla andra har ju också suttit hemma. Istället har det funnits tid för kreativitet, såsom diverse stick-, sy-, pyssel- och odlingsprojekt. Dessutom visade sig hemmajobbandet passa mig bättre än jag hade kunnat ana och det har varit ganska skönt att inte behöva släpa sig till kontoret regniga höstmorgnar.

En annan fördel (både för mig själv och för klimatet) är att året också har inneburit minskad konsumtion. Pengar har främst gått åt till mat och boendekostnader, men så gott som alla upplevelser har ju fallit bort, och inte har det blivit något strövande i butiker heller. Jag tänkte faktiskt redan innan coronan att jag skulle försöka köpa så få helt nya klädesplagg som möjligt under året. Det visade sig sen bli lättare än jag tänkt mig. Kanske 75 % av mina kläder har legat orörda i klädskåpet under året tack vare att största delen av tiden spenderats hemma, och inte har det funnits behov för att köpa något nytt heller. Således blev det enda nya plagget jag köpte under året en vind- och vattentät lätt vadderad jacka (som verkligen var ett lyckat köp!). I övrigt har jag köpt några plagg på loppis, och själv stickat några tröjor. Den sparsamma (kläd)konsumtionen är nog något jag ska försöka ta med mig också till tiden efter corona.

Nu så här i slutet av året så kan vi börja ana ett ljus i tunneln i och med att coronavaccineringen har inletts. Men vi lär väl nog få leva med restriktionerna ett tag till och jag vill inte ta ut något i förskott. Om det är något jag lärt mig av corona-året så är det att inget går att planera eller förutse. Därför ids jag inte ens sätta upp några konkreta planer eller resedrömmar för det kommande året, utan det får helt enkelt bli som det blir. Men så klart hoppas jag att det snart ska bli möjligt att resa igen. Tills dess får vi fortsätta göra det bästa av situationen, lära oss av årets erfarenheter, och hoppas på en ljusare framtid!

Risöleden i Vasa

Det börjar vara ett tag sedan vi senast besökte någon vandringsled, men nu i ett förvärrat pandemiläge då det är lite begränsat vad man kan göra så tänkte jag att det var dags för ett besök i naturen igen. Därför var vi igår till Risöleden, ungefär 7 km söder om Vasa centrum.

Denna led börjar i den södra änden av Skyttevägen, där det finns en parkering. Rutten är en ungefär 5 km lång rundslinga, från vilken man kan göra avstickare till två olika fågeltorn. Det första är Rövargrundets fågeltorn dit man går via spångar. Vid fågeltornet finns också eldplats och torrtoalett. Det andra fågeltornet är en lägre fågelskådningsplattform vid Toby ås mynning. Vi besökte endast det senare.

Från parkeringen finns skyltning mot det första fågeltornet, men det är egentligen den enda skyltningen längs hela vägen.

Rutten är i och för sig lättframkomlig och ganska lätt att följa eftersom den mestadels består av en bred sandväg, men vi tog nog en titt i google maps några gånger för att veta åt vilket håll vi skulle fortsätta vid olika vägskäl.

Här nedan är det lite mindre fågeltornet och utsikten därifrån, men några fåglar såg vi inte denna gång. Vi var kanske inte ute vid rätt tidpunkt med tanke på fågelskådning.

Rutten bjöd annars på lite varierande vyer – vatten, åkrar och skog.

Mot slutet av rutten hittade vi också rätt välgjord graffiti mitt inne i skogen.

Summa summarum blev det en riktigt passlig, dryg timmes promenad! Vi fick också vara för oss själva hela tiden, vi såg ingen annan förrän vi kom tillbaka till parkeringen igen.

För mer info om vandringsleder i Österbotten lönar det sig att ta en titt på Vasabladets sammanställning, eller på Ut i naturens beskrivningar av leder i Kvarken.