Kroatien hösten 2017 del 3: Split

I de två senaste inläggen har jag berättat om de två första etapperna på vår Kroatien-resa hösten 2017, nämligen Dubrovnik och Korčula. Efter detta var det dags för resans sista destination Split, som jag ska berätta om i detta inlägg.

Till Split anlände vi alltså med båt från Korčula. Vid det laget blåste det inte längre så hårt, så färden blev lite lugnare.

Vyn som mötte oss då vi anlände till Split.

Då vi kommit fram promenerade vi till vårt boende som också här var en lägenhet, Dalmatian house. En snygg och mysig liten lägenhet, och ägaren tog emot oss och berättade mycket ivrigt och utförligt om stadens sevärdheter, samt gav också några restaurangtips.

Sedan begav vi oss ut för att upptäcka staden. Först styrde vi stegen mot en av de största sevärdheten i Split, Diocletanius palats. Detta används dock inte längre som palats, utan innanför palatsets väggar har en hel stadsdel byggts upp, gamla stan.

Utanför gamla stan fanns en staty föreställande en kroatisk biskop från 900-talet, Gregorius av Nin. Enligt legenden ska det bringa lycka att massera statyns tå, och därför är den också mycket nött.

Sen vandrade vi upp på berget Marjan, varifrån det var en fin utsikt ut över staden.

Sen promenerade vi ännu längs strandpromenaden Riva tillbaka till lägenheten.

På kvällen var vi och åt till en restaurang på en liten gränd i gamla stan, som vår hyresvärd tipsade om. En originell liten restaurang med handskriven meny. Den hade vi nog inte hittat på egen hand!

Detta var vår sista dag på resan, och följande dag väntade resan hem. Vi tog en buss från Split till flygfältet, varifrån Norwegian tog oss tillbaka till Finland igen. Nu passade tågtidtabellerna bättre, så vi kunde ta tåget upp till Vasa direkt. Det hade varit en riktigt lyckad resa, och Kroatien var definitivt värt ett besök!

Kroatien hösten 2017 del 2: Korčula

I mitt senaste inlägg berättade jag om första delen av vår Kroatien-resa hösten 2017, nämligen Dubrovnik. Därifrån skulle resan fortsätta till staden Korčula på ön med samma namn. Som jag nämnde tidigare så hade det alltså vid det laget blåst upp till storm, men till all lycka kunde katamaranen ändå avgå. Färden blev dock inte så lugn och harmonisk som jag hade föreställt mig, utan ganska guppig.

Att förflytta sig havsvägen mellan olika öar i Kroatien är annars enkelt. Det största färjbolaget heter Jadrolinija, men det finns också andra bolag, som det går att läsa om t.ex. här. Eftersom vår resa inföll så pass sent på hösten så var utbudet av färjturer begränsat, men Kapetan Luka erbjöd en tur som passade in i vårt schema.

Båtturen från Dubrovnik till Korčula tog ungefär två timmar. Då vi stigit i land promenerade vi till boendet som vi hade bokat, ett rum vid Apartments & Room Nina. Vi fick igen ett vänligt bemötande, och det bästa fick vi ta del av nästa morgon då vi åt en välsmakande frukost på deras takterass. Detta var det enda boendet under vår resa där frukosten ingick, och det visade sig vara så värt det. Härligt att få äta mandariner direkt från deras eget mandarinträd till frukosten.

Liksom i Dubrovnik så tillbringade vi också i Korčula två nätter, alltså en hel dag och två halva. Staden Korčula visade sig vara en mysig liten stad, som ett Dubrovnik i miniatyrformat. Här märktes det ganska tydligt att säsongen började vara inne på slutrakan, för många restauranger och affärer hade redan stängt för säsongen så staden kändes nästan lite öde. Här behövde man inte trängas på samma sätt som i Dubrovnik.

Precis som Dubrovnik var stadskärnan omringad av en mur.

Det blåste ganska ordentligt under våra dagar på ön, så något strandliv var det inte tal om (skulle kanske inte annars heller ha varit aktuellt den här tiden på året), men vi besökte en strand med små runda stenar istället för sand.

I Kroatien serveras mycket fisk och skaldjur, och i Korčula upptäckte jag risotton! Mina tidigare upplevelser av risotto var någon form av torr risblandning som vi fick i skolan, men här åt jag en alldeles underbart god räkrisotto. Så efter det har risotton också blivit en bestående del av menyn här hemma.

Den tid vi tillbringade i Korčula räckte bra till för att upptäcka den lilla staden. Men hade man haft mer tid kunde man förstått ha sett sig runt mera på andra områden på ön. För oss väntade dock nu resans sista etapp, nämligen Split. Mer om detta i nästa inlägg!

Har du varit i Korčula? Vad tyckte du i så fall?

Kroatien hösten 2017 del 1: Dubrovnik

Då man inte kan resa får man nöja sig med att minnas tillbaka till tidigare resor (även om det finns en risk att detta framkallar en otrolig resfeber). Tänkte nu se tillbaka på en resa som jag och sambon gjorde till Kroatien för några år sedan, närmare bestämt hösten 2017. Under en veckas tid i slutet av oktober gjorde vi då en rundresa Dubrovnik-Korcula-Split. I detta inlägg berättar jag om den första delen av resan, alltså Dubrovnik.

Resan började med att vi tog tåget från Vasa till Helsingfors-Vanda flygplats, där vi övernattade på Forenom hostel Vantaa Aviapolis alldeles intill flygfältet. Detta var ett passligt budgetalternativ då man bara behövde en säng att sova i och inga desto mer bekvämligheter, och smidigt att kunna promenera direkt till flygfältet till det tidiga morgonflyget.

Flyget avgick alltså tidigt på morgonen och vi flög med Norwegian till Dubrovnik. Framme i Dubrovnik steg vi på en buss för att ta oss den ungefär 20 km långa vägen från flygfältet in till staden. Vi steg av intill gamla stan eftersom vi hade bokat en lägenhet, Apartment Paula, där i närheten. Värden var inte helt klart med städningen då vi anlände, men tog glatt emot oss och bjöd på öl på den soliga terassen. Inte helt fel att börja vistelsen i Dubrovnik på detta sätt!

Lägenheten var trevlig även om den var ganska liten, men där fanns allt man behövde för några nätters vistelse.

Vi tillbringade en hel dag och två halva dagar i Dubrovnik, och under denna tid promenerade vi runt och bekantade oss med gamla stan och dess omgivningar. Den muromringade stadskärnan var intressant och vacker med sina smala gränder och blankpolerade stenar. Olik de flesta andra städer jag besökt. Det var bara lite synd att det var rätt mycket folk fastän det inte ens var högsäsong.

Pile-porten, dvs. en av ingångarna till gamla stan.
Vyer som kanske är bekanta för någon från Game of Thrones.
Stadsmuren från andra sidan.

Vi såg också många katter.

Och tog en promenad till hamnen som låg en bit utanför stadskärnan.

Den sista dagen i Dubrovnik regnade det. Det hade kanske inte gjort något om det inte skulle ha varit så att vi var tvungna att lämna vår lägenhet vid lunchtid, och inte riktigt visste vart vi skulle ta vägen medan vi väntade på att färjan till ön Korcula skulle avgå. Vi försökte gå in i olika muséer och affärer för att undvika att bli alltför genomblöta, men tror att det dessutom var söndag så att det mesta vi skulle ha varit intresserade av inte var öppet.

Mot kvällen slutade det sen regna, men blåste istället upp till storm, så vi hann bli lite oroliga om båten skulle avgå. Hur det gick får ni läsa om i nästa inlägg!

Har du varit till Dubrovnik? Vad tyckte du om staden?

Sammanfattning av år 2020

År 2020 närmar sig sitt slut och det börjar vara dags att sammanfatta året. Var ska man börja… Det blev ett märkligt år, ett år som de flesta säkert inte ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig. För många har det varit ett tungt år, men för egen del inte enbart dåligt, även om det varit annorlunda. I årets sista inlägg brukar jag sammanfatta årets resor, men så värst många resor att sammanfatta finns det ju inte. Tänkte ändå bjuda på en liten tillbakablick och några tankar om det gångna året.

Reseåret 2020

I min årssammanfattning ifjol skrev jag: ”Det blev ”bara” tre utlandsresor i år”, och så såg jag fram emot att börja planera det nya årets resor och drömde om olika resmål. Om jag då hade vetat att 2020 skulle bli det första året på 28 år som jag inte alls skulle resa utomlands…

Att resa utomlands har varit näst intill omöjligt i år, eller har åtminstone känts för riskfyllt för att det skulle ha varit värt det. Som jag skrev tidigare hade vi en resa till Italien bokad i våras, men den blev förstås inställd. I viss mån har det ju varit möjligt att resa inom landet, men med tanke på alla begräsningar och smittorisken har inte heller det varit helt enkelt. Istället har det blivit en del besök till våra föräldrar och sommarstugor, samt små utflykter i närregionen. Bland annat har jag besökt fler naturstigar än någonsin tidigare:

  • Molnträskets naturstig i Vasa i mars, som jag skrivit om här.
  • Iskmo-Jungsund vandringsled i Korsholm på påsken, som jag skrivit om här.
  • Edvinsstigen i Vasa i början av sommaren, som jag skrivit om här.
  • Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad på sommarsemestern i mitten av juli, som jag skrivit om här.
  • Risöleden i Vasa i oktober, som jag skrivit om här.
Bild från Iskmo-Jungsund vandringsled

Den enda egentliga resan under corona-tiden (om inte besök till sommarstugan i Ruovesi räknas) var vår lilla semestertripp till Kalajoki och Karleby på sommaren. Detta har jag skrivit mer om här och här. Andra för mig nya ställen som jag besökt i år är bland annat Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad, samt restaurang Ukkokari i Vasa.

Kalajoki

Även om det naturligtvis varit tråkigt att inte kunna resa utomlands så har det ändå känts helt okej. Det är ju inget man kunnat göra något åt, och alla har vi suttit i samma båt. Jag tror ändå att det så småningom blir möjligt att resa igen, även om det kanske aldrig blir exakt som det var förr.

En annorlunda vardag

Det har förstås också varit tråkigt med många inställda evenemang under året, och framför allt att inte fritt kunna träffa släkt och vänner då man velat. Men det som jag å andra sidan uppskattat under det gångna året är den lugnare vardagen. Det har varit ganska skönt att för en gångs skulle inte ha så mycket inbokat i kalendern, och inte ha någon fomo över huvud taget, för alla andra har ju också suttit hemma. Istället har det funnits tid för kreativitet, såsom diverse stick-, sy-, pyssel- och odlingsprojekt. Dessutom visade sig hemmajobbandet passa mig bättre än jag hade kunnat ana och det har varit ganska skönt att inte behöva släpa sig till kontoret regniga höstmorgnar.

En annan fördel (både för mig själv och för klimatet) är att året också har inneburit minskad konsumtion. Pengar har främst gått åt till mat och boendekostnader, men så gott som alla upplevelser har ju fallit bort, och inte har det blivit något strövande i butiker heller. Jag tänkte faktiskt redan innan coronan att jag skulle försöka köpa så få helt nya klädesplagg som möjligt under året. Det visade sig sen bli lättare än jag tänkt mig. Kanske 75 % av mina kläder har legat orörda i klädskåpet under året tack vare att största delen av tiden spenderats hemma, och inte har det funnits behov för att köpa något nytt heller. Således blev det enda nya plagget jag köpte under året en vind- och vattentät lätt vadderad jacka (som verkligen var ett lyckat köp!). I övrigt har jag köpt några plagg på loppis, och själv stickat några tröjor. Den sparsamma (kläd)konsumtionen är nog något jag ska försöka ta med mig också till tiden efter corona.

Nu så här i slutet av året så kan vi börja ana ett ljus i tunneln i och med att coronavaccineringen har inletts. Men vi lär väl nog få leva med restriktionerna ett tag till och jag vill inte ta ut något i förskott. Om det är något jag lärt mig av corona-året så är det att inget går att planera eller förutse. Därför ids jag inte ens sätta upp några konkreta planer eller resedrömmar för det kommande året, utan det får helt enkelt bli som det blir. Men så klart hoppas jag att det snart ska bli möjligt att resa igen. Tills dess får vi fortsätta göra det bästa av situationen, lära oss av årets erfarenheter, och hoppas på en ljusare framtid!

Risöleden i Vasa

Det börjar vara ett tag sedan vi senast besökte någon vandringsled, men nu i ett förvärrat pandemiläge då det är lite begränsat vad man kan göra så tänkte jag att det var dags för ett besök i naturen igen. Därför var vi igår till Risöleden, ungefär 7 km söder om Vasa centrum.

Denna led börjar i den södra änden av Skyttevägen, där det finns en parkering. Rutten är en ungefär 5 km lång rundslinga, från vilken man kan göra avstickare till två olika fågeltorn. Det första är Rövargrundets fågeltorn dit man går via spångar. Vid fågeltornet finns också eldplats och torrtoalett. Det andra fågeltornet är en lägre fågelskådningsplattform vid Toby ås mynning. Vi besökte endast det senare.

Från parkeringen finns skyltning mot det första fågeltornet, men det är egentligen den enda skyltningen längs hela vägen.

Rutten är i och för sig lättframkomlig och ganska lätt att följa eftersom den mestadels består av en bred sandväg, men vi tog nog en titt i google maps några gånger för att veta åt vilket håll vi skulle fortsätta vid olika vägskäl.

Här nedan är det lite mindre fågeltornet och utsikten därifrån, men några fåglar såg vi inte denna gång. Vi var kanske inte ute vid rätt tidpunkt med tanke på fågelskådning.

Rutten bjöd annars på lite varierande vyer – vatten, åkrar och skog.

Mot slutet av rutten hittade vi också rätt välgjord graffiti mitt inne i skogen.

Summa summarum blev det en riktigt passlig, dryg timmes promenad! Vi fick också vara för oss själva hela tiden, vi såg ingen annan förrän vi kom tillbaka till parkeringen igen.

För mer info om vandringsleder i Österbotten lönar det sig att ta en titt på Vasabladets sammanställning, eller på Ut i naturens beskrivningar av leder i Kvarken.

Skärgårdsrestaurang Ukkokari i Vasa

Igår besökte vi ett lite annorlunda lunchställe i Vasa, nämligen restaurang Ukkokari, som finns på den lilla ön/lilla grundet Gubbgrund i Gerby i Vasa. Restaurangen har redan funnits i några år, men nytt för i år är att det i sommar kommit en repflotte dit som man kan ta sig till ön med. Tidigare har det endast varit möjligt att besöka ön med båt, eller längs isen på vintern.

Turen med flotten är inte lång, ca 50 meter. Men det är ändå en liten upplevelse, speciellt för barn kan jag tänka mig. Ön i sig är ganska liten, efter turen med flotten följer en kort stig och snart är man framme vid restaurangen. På vardagar serveras där dagligen någon form av husmanskost samt soppa till lunch. Igår lördag då vi var dit bjöds det på pizzabuffé och/eller rökt rensoppa. På lördagskvällarna har de också live-musik.

Pizzan var god, utsikten från terassen vacker och septembersolen värmde behagligt. En trevlig liten utflykt!

Caféer i Vasa

Påbörjade det här inlägget redan i februari, men sen kom coronan och det kändes inte längre särskilt aktuellt att skriva om caféer… Även om faran inte är över ännu så är situationen lyckligtvis lite bättre, så att man kan besöka caféer och restauranger igen, bara man iakttar viss försiktighet. Eftersom det kommit en del nya caféer i Vasa på sistone så tänkte jag därför att det kunde vara på sin plats med ett inlägg om caféer jag brukar besöka i Vasa. Tidigare har jag ju skrivit om restauranger i Vasa, nya restauranger i Vasa, nya lunchrestauranger i Vasa och brunch i Vasa med omnejd.

Sweet Vaasa

Detta är ett populärt café i Vasa och också det som jag oftast besöker tillsammans med vänner. Förutom utsökt goda bakverk så har de också goda sallader.

Sweet Vasa finns på Hovrättsesplanaden 11 och deras webbsida hittar ni här.

Espresso House

Espresso House är ett annat givet val för en kompisträff. Ser ganska exakt likadant ut som de andra av kedjans caféer och utbudet är också givetvis det samma. Tycker ändå det var trevligt att caféet öppnade i Vasa för något år sedan.

Sommartid har de en uteterass som nästan gav lite utomlands-känsla tyckte jag 🙂

Focaccia med jättegott iste.

Espresso House finns i köpcentret Espen (Hovrättsesplanaden 16) och deras webbsida hittar ni här.

Café de Paris

Café de Paris är ett av de äldre caférna i Vasa, enligt deras hemsida har det funnits sedan år 1990. De har ett stort utbud av olika specialkaffen, och där finns också många olika söta och salta tilltugg att välja mellan. Detta är också ett av få caféer som öppnar tidigt på morgonen, så man kan till och med gå dit på frukost.

Café de Paris finns i Rewell center och deras webbsida hittar ni här.

Othello

Othello är en annan klassiker i Vasa som har funnits ännu längre än Café de Paris, i över 60 år enligt deras hemsida. De har ett café på Brändö och ett i centrum. Caféet i centrum brukar vi ibland besöka med sambon. Det är inget särskilt modernt café, men det känns lite hemtrevligt och gammaldags, och har billigare priser ände flesta andra caféer i centrum.

Othello finns i centrum på adressen Hovrättsesplanaden 19 och deras webbsida hittar ni här.

Cafe Tintin Präntöö

Ett café som jag tänkt besöka ända sedan det öppnade för något år sedan, men som jag besökte först i början av detta år är Cafe Tintin Präntöö, på Brändö. Och detta lilla café var definitivt värt ett besök. De serverar våfflor med salt och söt fyllning, och det var jättegoda! Våfflorna var stora och hade rikligt med fyllning, så man klarade sig bra med en. Det fanns också möjlighet att köpa en halv våffla.

Café Tintin Präntöö finns på Brändövägen 13-17 och deras webbsida hittar ni här.

PausSi Café

Ett av de nyare caféerna i Vasa är PausSi Café. Det fanns till en början på Handelsesplanaden, men flyttade i juli till Kyrkoesplanaden. Förutom sötsaker erbjuder de lunchsalladsbuffé och också andra lätta luncher. Perfekt eftersom det ligger nära både mitt hem och mitt jobb.

En av dem som äger caféet är från Thailand och därför pryds en av väggarna av en strandbild från Thailand. På andra väggar fanns också fina målningar.

PausSi Café finns på Kyrkoesplanaden 7 och deras webbsida hittar ni här.

Aveny Café

Ett annat nygammalt café som i somras öppnade på Hovrättsesplanaden är Aveny Café. Det fanns tidigare i saluhallen men har nu alltså flyttat. Detta café besökte jag några gånger i somras och tror faktiskt det genast blev en ny favorit. De erbjuder också sallader, och goda salta och söta bakverk, i en mysig miljö. Sommartid har de dessutom en trevlig terass på gågatan.

Aveny Café finns på Hovrättsesplanaden 13 och deras webbsida hittar ni här.

I höst utökas caféutbudet ytterligare då caféet Pharmacy House öppnar i f.d. Kyrkoapotekets lokaler. Kul med nya caféer!

Har du besökt något av dessa caféer eller har du något annat café i Vasa som du vill tipsa om?

En sommardag i Karlebytrakten

I mitt förra inlägg skrev jag om vår dag i Kalajoki. Efter en natt och frukost på hotell där så fortsatte vi vår färd mot Karleby. Detta är en stad jag besökt ett par gånger tidigare i olika sammanhang, men aldrig egentligen turistat där. Därför var det ganska trevligt att se staden genom turistglasögon.

Vi började med att vandra runt lite i centrum och gick bland annat över den lilla å? som rinner genom staden.

Sen började det bli dags för lunch. Jag hade på förhand kollat upp några matställen (oftast brukar jag inte orka göra det inför resor, men eftersom detta var så kort resa och jag ville få ut så mycket som möjligt av tiden så hade jag kollat upp restauranger både i Kalajoki och Karleby). Det ställe som just då låg närmast till hands av de jag kollat upp var Cafe con Afetto. De hade abborre med nypotatis och Sandefjordssås till lunch den dagen, och mums vad gott det var! Vet inte när jag senast skulle ha ätit så god abborre. En kul detalj som vi märkte först då vi beställt vår mat var att det var sångaren Sonja Biskops café 🙂 Rekommenderar verkligen detta ställe. Andra restauranger som jag gärna hade besökt var Kesäravintola Mustakari, Kesäravintola Wanha Elba och Vohvelikahvila, men dessa får vänta till en annan gång.

Mätta och nöjda vandrade vi iväg till trähusområdet Neristan. Där fanns många vackra gamla trähus, som påminde väldigt mycket om t.ex. Kristinestad.

Denna dag hade vi bättre tur med vädret, och det blev nästan varmt där ett tag att vandra runt. Då vi tyckte vi var klara med Karleby centrum så satte vi oss i bilen och fortsatte färden söderut. Istället för riksåttan valde vi nu att köra längs 7 broars väg mellan Karleby och Jakobstad. Denna väg går alltså som namnet säger över 7 olika broar, och vyerna var mycket vackra (lite svåra att fånga på bild genom bilfönstret bara).

På vägen gjorde vi också en avstickare till Café Bryggan i Öja. Detta var ett riktigt mysigt café på en brygga, väl värt ett besök! Men inte ett ställe man kör förbi i misstag, så tur att jag hittat också detta på förhand då jag letade restauranger.

Vårt sista stopp på resan var i Jakobstad, där vi egentligen inte turistade utan endast hälsade på hos sambons en kompis. Och sen tillbringades ännu kvällen i Forsby med ett annat gäng, så blev rätt sent på natten innan vi var hemma i Vasa igen. Men en riktigt trevlig resa hade vi haft och kunde konstatera att man inte behöver åka så långt för att få den där rese-känslan 🙂

En sommardag i Kalajoki

Som jag skrev i mitt förra inlägg så gjorde vi under semestern en liten roadtrip till Kalajoki och Karleby. I detta inlägg ska jag berätta om den första delen av resan, nämligen Kalajoki. Detta är väl egentligen en ganska klassisk sommardestination i Finland, men fastän den endast ligger ungefär 2,5 h från Vasa så hade varken jag eller sambon varit dit tidigare. Eftersom vi denna sommar försökte söka destinationer som inte ligger alltför långt borta så tyckte vi därför att detta var ett passligt alternativ.

Kalajoki är med sina ca 12 400 invånare en rätt liten stad, vilket vi också genast märkte. Vi började med att besöka själva Kalajoki centrum, där det egentligen inte fanns så mycket att se. Några affärer och två lunchrestauranger, typ. Vi passade på att äta lunch på en av dem, Mamma Leone. De bjöd på helt bra husmanskost.

Sen for vi Kalajokis gamla stad, ”Plassi”, några kilometer från kärncentrum. Där fanns en del gamla trähus, och en vacker vy över åstranden.

På detta område finns också sågägare Santaholmas Jugenvilla Havula. Vi gick inte in i själva villan eftersom man skulle ha behövt delta i en guidad rundtur för att få gå in, men i gårdsbyggnaderna fanns konstutställningar och ett café där vi drack kaffe/te.

Havula.
Gårdsbyggnaden med café.

Efter detta for vi till det som Kalajoki är känt för,”Hiekkasärkät”, dvs. den långa sandstranden ungefär 7 km söder om Kalajoki centrum. Där finns tre hotell, en camping, och ett antal olika stugor och lägenheter att hyra. Vi valde hotell denna gång, och valet föll på hotell Rantakalla. Fastän hotellet inte var så värst vackert från utsidan så var hotellrummet riktigt mysigt, och servicen bra. Ett extra plus var förstås den härliga havsutsikten.

Hotell Rantakalla.
Vårt hotellrum.

Då vi checkat in på hotellet gick vi ut för att bekanta oss med omgivningarna, och vilken strand! Tror inte det finns liknande dyner på så många ställen i Finland, kändes faktiskt nästan som att vara utomlands 🙂 Längs stranden finns kilometervis med plankstigar, vilket gör det lätt att röra sig.

Vattnet är ställvis mycket grunt, och en sandbank långt ut i vattnet gör att det ser ut som att man kan gå på vattnet.

Som syns på bilderna var det en mulen och lite blåsig dag, så bad och strandhäng lockade inte, men det var också trevligt att bara se sig omkring. Vill man ha annat att göra så finns det på området sysselsättning för flera dagar, bland annat vattenparken Jukupark, äventyrsparken Pakka, kartingbana, golf, minigolf, frisbeegolf, uthyrning av SUP-brädor, vindsurfingbrädor och fatbikes, vandringsleder med mera.

Det finns också många olika restauranger, och på kvällen var vi och åt till fiskrestaurangen Lohilaakso, där det serverades rökt fisk i olika former.

Sen avslutade vi dagen med en drink i hotellbaren. Tyvärr blev det på grund av vädret ingen solnedgång som jag hade väntat mig, men vi var nöjda med vår dag i Kalajoki ändå!

Följande dag fortsatte vår resa, men mer om detta i nästa inlägg.

För den som vill veta mer om Kalajoki lönar det sig att ta en titt på visitkalajoki.fi.

Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad

Som jag nämnde i mitt förra inlägg besökte vi också en naturstig under våra dagar i Kristinestad. Detta var Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig som ligger alldeles intill Kristinestads centrum, och med sin lummiga växtlighet och smala stigar var detta faktiskt en av de mysigaste naturstigar jag besökt!

Vandringen kan man inleda på tre olika ställen, antingen från någon av de två olika parkeringsplatserna på Norrfjärdens sida eller från parkeringsplatsen på Tegelbruksbacken vid Tjöckvägen. Den totala längden från den ena änden till den andra är ungefär 5 km. Om man går hela sträckan från den ena till den andra änden kan man antingen gå samma väg tillbaka, eller gå tillbaka via centrum och på så vis gå en runda. Rutten syns på bilden nedan och en tydligare karta hittar man om man klickar på ”Norrfjärdens naturstig” på denna sida.

Vi startade från Tegelbruksbackens parkering (längst ner på kartan), gick ungefär halvvägs och svängde sen om och gick tillbaka. Vi gick längs den blå rutten, som var tydligt utmärkt med blå märken på träden.

Stigen var lättframkomlig även om den för det mesta var ganska smal. På sina ställen bredde växtligheten ut sig över stigen, så det kan löna sig att ha långbyxor och inte korta som jag hade.

Också vatten och betesmarker såg man längs vägen, har man tur kan man till och med få en skymt av de betande fåren.

Ruttens höjdpunkt var hängbron över Tjöck å, som finns ungefär vid mitten av sträckan. Invid denna fanns också en grillplats och utedass.

Vy från bron.

En trevlig liten promenad alltså och vi fick nästan vara helt ensamma, vi mötte endast på två andra sällskap. Eftersom naturstigen ligger så nära Kristinestads centrum så är den lätt att kombinera med ett besök i staden!