Finland | Life is a journey

Somriga dagar i Lovisa

Jag fick upp ögonen för Lovisa då jag läste om staden i den finskspråkiga resetidningen Mondo i våras. Det verkade som en trevlig liten sommarstad och jag tänkte att det kunde vara ett möjligt besöksmål i sommar, och så blev det också. I mitt förra inlägg skrev jag ju att vi besökt Tavastehus, så därifrån fortsatte vi sen alltså till Lovisa. I detta inlägg ska jag berätta mer om staden och vilka ställen vi besökte där.

Malmgård

För ölkännare är säkert märket Malmgård bekant. Malmgårds byggeri och slott ligger en bit utanför Lovisa centrum, och detta blev vårt första besöksmål där. På området finns alltså ett slott, som är ett privatägt hem och har öppet för förhandsbeställd grupper sommartid. Också bryggeriet ordnar förevisningar och ölprovningar för förhandsbeställda grupper. Gårdsbutiken som säljer öl och matprodukter som producerats på gården är dock öppen dagligen, så det var alltså denna vi besökte. Några öl och nässelpasta följde med oss hem därifrån.

Lovisa centrum

Precis som då vi var i Tavastehus så var också detta en mycket varm dag, så då vi kom till Lovisa centrum for vi först till vårt boende (som jag skriver mer om längre ner) och vilade lite. Då vi samlat krafterna begav vi oss ut på en lite promenad i Lovisa centrum. Vi följde Antti Helins råd i detta inlägg och parkerade bilden vid kyrkan.

Därifrån gick vi först förbi torget och Rådhuset.

Och sen promenerade vi längs Drottninggatan söderut genom de mysiga gamla trähuskvarteren. På vägen stötte vi också på tänkvärda ordspråk på två svenska och finska på gatan, och vackra målningar.

Från Salttorget fortsatte vi promenaden ner mot vattnet till Skeppsbron. Där fanns förutom en gästhamn många mysiga små bodar.

Sen promenerade vi vidare längs Mariegatan och såg fler mysiga trähus.

Efter detta var det dags för ett cafébesök, som jag skriver mer om längre ner. Innan vi avslutade vår rundtur i Lovisa gick vi ännu via Sibeliushuset. Detta är ett trähus där Sibelius farmor bodde, så han hälsade på henne där och komponerade också sin Kullervo-symfoni där. Intill Sibeliushuset finns också en liten park med en staty av Sibelius. I mitt förra inlägg skrev jag ju att Sibelius föddes i Tavastehus, men det visade sig alltså att han också hade en koppling till Lovisa.

Utsiktstornet Kukkustenen

I Lovisa finns ett utsiktstorn som i olika sammanhang kallats för Finlands vackraste utsiktstorn. Senare på kvällen besökte vi detta. Det var faktiskt vackert och annorlunda än alla andra utsiktstorn jag besökt. Fastän det inte såg så högt ut så var det ändå fin utsikt därifrån. Och garanterat coronasäkert, inga andra besökare var på plats samtidigt som vi!

Strömfors bruk

Då vi följande dag lämnade Lovisa så styrde vi kosan mot Strömfors bruk, ca 20 km österut från Lovisa centrum. På det gamla bruksområdet finns muséer, hantverksbutiker, caféer, en sommarteater och en kyrka. Vi vandrade runt i de små bodarna, tog del av brukets historia i Bruksmuséet och avslutade besöket med nygräddade munkar vid ett café. Området var mysigt och idylliskt, men aningen mindre än jag hade väntat mig. Alla affärer och restauranger var i och för sig inte heller öppna den dagen vi var där.

Restaurang Brukskvarnen (som inte var öppen då vi var där).

Boende

Utbudet på övernattningsmöjligheter är inte stort i Lovisa, men så är ju inte själva staden särskilt stor heller. Där fanns nog ett hotell i centrum och också några andra alternativ, men vi tyckte Willa Björksten i anknytning till campingen verkade mysigast. Och det visade sig också vara ett riktigt trevligt övernattningsställe. Vi hade valt en bungalow med tillgång till eget badrum, men i huvudbyggnaden fanns också rum med delat badrum och kök. Vårt rum var vacker inrett, rent och snyggt. Frukost ingick inte i priset, men man hade kunnat beställa en take away -frukost från campingens café. Vi hade ändå tagit med oss egen frukost eftersom det fanns ett litet kök i bungalowen.

Till vår bungalow gick man in via dörren längst till höger.

Campingområdet var vackert beläget vid havet, och man hade både kunnat hyra bastun och ta ett dopp på den lilla sandstranden. Bara ett stenkast bort från campingen fanns också en lite större sandstrand.

Restauranger

Trots att Lovisa inte är så stort så fanns där några olika restauranger och caféer, varav vissa tyvärr var stängda på måndagar då vi var där. Bland annat Tuhannen tuskan kahvila som jag hade läst om på förhand och tänkt att vi kunde besöka var stängt. Men det gjorde egentligen inget, för istället besökte vi Favorit Cafe & Tea som visade sig vara riktigt mysigt och hade bra utbud av både salta och söta bakverk. Vi åt jättegod laxpaj med iste som svalkade i värmen på den trevliga gården.

Intryck av Lovisa

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av Lovisa på förhand, för även om jag läst mycket positivt om staden så läste jag också några blogginlägg enligt vilka det verkade som att det inte finns så mycket att se där. Men är man själv från Finlands minsta stad Kaskö så kan man inte låta bli att bli förtjust också i Lovisa. Visst, det fanns kanske inte jättemycket sevärdheter och aktiviteter, men jag tyckte det var ett mysigt och avslappnat ställe, utan trängsel. Hade man tillbringat längre tid där kanske man hade hunnit få tråkigt, men för vårt korta besök var det perfekt! Så rör man sig i östra Nyland kan man nog bra vika in till Lovisa en sväng 🙂

Mer om Loviisa kan man läsa på till exempel visitlovisas webbplats, samt i de finskspråkiga bloggarna Matkasto och Fiftyfifty.

Har du varit i Lovisa? Vad tyckte du?

Sommarutflykt till Tavastehus

Tavastehus är en stad som jag många gånger åkt förbi med tåg eller bil, men aldrig besökt. Eftersom den ligger på ett passligt avstånd från vår sommarstuga har jag dock flera somrar haft i tankarna att man kunde besöka den. I år gjorde vi slag i saken och besökte Tavastehus som första destination under vår lilla sommar-roadtrip. I detta inlägg ska jag således berätta lite mer om vad vi såg och gjorde i staden.

Utebadet vid Ahvenisto

Detta var vårt första stopp i Tavastehus och vi hittade stället av en slump då vi körde runt och fördrev lite tid i väntan på att det ställe vi egentligen tänkt besöka (nästa punkt) skulle öppna. Det visade sig att utebadet byggts för OS 1952, och att det då tävlats i simning inom modern femkamp där. Utebadet har senare restaurerats och är nu öppet för besökare mot inträdesavgift. Intill badet finns också en liten sjö, lekplats och vandringsled. Ett riktigt trevligt ställe sist och slutligen, och det lockade faktiskt lite att ta ett dopp i sjön i värmen. Men vi stannade inte så länge denna gång, utan fortsatte vidare till nästa stopp.

Tiiriskosken tehdas

Nästa stopp var Tiiriskosken tehdas, som ligger ungefär 7 kilometer utanför Tavastehus centrum. Stället består av en gammal ladugård, som gjorts om till café och inredningsbutik. I caféet bjuds det bland annat på sallader och på belgiska våfflor gjorda på mjöl av bondbönor som odlats där på stället, och i inredningsbutiken kan man förutom inredningsprylar t.ex. köpa bondbönsmjölet och andra matprodukter. På gården finns också djur så som kor, hönor, hästar och får som man kan gå runt och titta på. Ett riktigt mysigt ställe på landet, och våfflorna var jättegoda!

Sibelius födelsehem och Sibeliusparken

Väl inne i Tavastehus centrum besökte vi först Sibelius födelsehem. Jean Sibelius föddes år 1865 och bodde sina 20 första år i Tavastehus. I huset där han föddes och växte upp finns numera ett litet museum som presenterar hans barndom. Muséet var inte så stort, men det var ändå helt intressant att se var han växt upp.

Sibelius var synlig på flera olika ställen i staden, för då vi vandrade iväg från födelsehemmet gick vi förbi Sibeliusparken. Där fanns en staty av Sibelius, och ur högtalare strömmade musik.

Tavastehus slott och fängelsemuséet

Den sevärdhet som Tavastehus kanske är mest känt för är slottet. Det ligger alldeles individ centrum så efter att ha bekantat oss med Sibelius fortsatte vi vår promenad mot slottet. Vi gick inte in i slottet, utan gick endast runt och beundrade det utifrån.

På samma område finns också Finlands största fängelsemuseum som säkert också hade varit intressant att besöka. Men på grund av coronarestriktioner var det ganska lång kö, så vi orkade inte börja köa i värmen.

Karlberg

Följande dag besökte vi naturområdet Karlberg (Aulanko på finska), som ligger ca 6 km utanför centrum. Området i sin helhet är ganska stort och omfattar bland annat hotell, golfbanor och vandringsleder. Vi besökte dock endast utsiktstornet och utsiktsplatsen intill det. Tyvärr var själva tornet stäng pga. restaurering, men vyerna var vackra också från utsiktsplatsen. Det sägs att Sibelius inspirerats av dessa vyer då han komponerade Finlandia.

Vanö gård

Vanö gård (eller Vanajan linna som det heter på finska) är också ett tidigare slott. Numera finns där hotell- och restaurangverksamhet, och i anslutning till hotellet också en av Finlands mest kända golfbanor. Så är man intresserad av golf så är Tavastehus ett utmärkt besöksmål!

Boende

I Tavastehus finns några olika hotell (t.ex. två olika Scandic-hotell, ett Sokos-hotell och också ett mer lokalt hotell) samt också förstås diverse olika billigare boendealternativ. Eftersom det blivit så lite hotellövernattningar på sistone så valde vi denna gång ett av de dyrare alternativen, nämligen Sokos-hotellet. Det var ett typiskt Sokos-hotell som var snyggt, lugnt, luftkonditionerat och hade bra frukost. Till frukosten skulle man boka tid på förhand, så det blev ingen trängsel och kändes coronasäkert. Ett extra plus för hotellets vackra läge invid sjön.

Restauranger

Det verkade finnas många trevliga restauranger i staden, men vi kom till Tavastehus på en söndag och märkte till vår besvikelse att många restauranger var stängda på söndagar, trots att det var mitt i juli. Vi gick således och åt middag till en av de få restauranger som hade öppet, nämligen Popino. Men det var inte alls ett dåligt val, utan maten var god och hade ett överkomligt pris. En drink i hotellbaren fick sen avsluta kvällen.

Intryck av Tavastehus

Tavastehus var kanske en lite mindre stad än jag hade väntat mig, men passlig för ett så pass kort besök som vi gjorde i där. Och hade vi haft mer tid hade vi ju kunnat besöka något fler museum eller t.ex. gå en vandringsled vid Karlberg. Då vi besökte staden var det jättevarmt och att dessutom behöva ha munskydd på alla ställen inomhus gjorde inte saken bättre. Så utan dessa två faktorer kanske man skulle ha orkat se ännu mer. Men tyckte ändå vi hann med det jag hade räknat med under vårt besök. Det jag gillade mest med staden var läget vid sjön och de många broarna, de fick mig nästan att tänka lite på Stockholm. Så summa summarum, en trevlig liten sommarstad!

Mer om Tavastehus kan du läsa på stadens webbplats.

Har du varit i Tavastehus? Vad tyckte du?

Sammanfattning av år 2020

År 2020 närmar sig sitt slut och det börjar vara dags att sammanfatta året. Var ska man börja… Det blev ett märkligt år, ett år som de flesta säkert inte ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig. För många har det varit ett tungt år, men för egen del inte enbart dåligt, även om det varit annorlunda. I årets sista inlägg brukar jag sammanfatta årets resor, men så värst många resor att sammanfatta finns det ju inte. Tänkte ändå bjuda på en liten tillbakablick och några tankar om det gångna året.

Reseåret 2020

I min årssammanfattning ifjol skrev jag: ”Det blev ”bara” tre utlandsresor i år”, och så såg jag fram emot att börja planera det nya årets resor och drömde om olika resmål. Om jag då hade vetat att 2020 skulle bli det första året på 28 år som jag inte alls skulle resa utomlands…

Att resa utomlands har varit näst intill omöjligt i år, eller har åtminstone känts för riskfyllt för att det skulle ha varit värt det. Som jag skrev tidigare hade vi en resa till Italien bokad i våras, men den blev förstås inställd. I viss mån har det ju varit möjligt att resa inom landet, men med tanke på alla begräsningar och smittorisken har inte heller det varit helt enkelt. Istället har det blivit en del besök till våra föräldrar och sommarstugor, samt små utflykter i närregionen. Bland annat har jag besökt fler naturstigar än någonsin tidigare:

Molnträskets naturstig i Vasa i mars, som jag skrivit om här.
Iskmo-Jungsund vandringsled i Korsholm på påsken, som jag skrivit om här.
Edvinsstigen i Vasa i början av sommaren, som jag skrivit om här.
Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad på sommarsemestern i mitten av juli, som jag skrivit om här.
Risöleden i Vasa i oktober, som jag skrivit om här.

Den enda egentliga resan under corona-tiden (om inte besök till sommarstugan i Ruovesi räknas) var vår lilla semestertripp till Kalajoki och Karleby på sommaren. Detta har jag skrivit mer om här och här. Andra för mig nya ställen som jag besökt i år är bland annat Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad, samt restaurang Ukkokari i Vasa.

Även om det naturligtvis varit tråkigt att inte kunna resa utomlands så har det ändå känts helt okej. Det är ju inget man kunnat göra något åt, och alla har vi suttit i samma båt. Jag tror ändå att det så småningom blir möjligt att resa igen, även om det kanske aldrig blir exakt som det var förr.

En annorlunda vardag

Det har förstås också varit tråkigt med många inställda evenemang under året, och framför allt att inte fritt kunna träffa släkt och vänner då man velat. Men det som jag å andra sidan uppskattat under det gångna året är den lugnare vardagen. Det har varit ganska skönt att för en gångs skulle inte ha så mycket inbokat i kalendern, och inte ha någon fomo över huvud taget, för alla andra har ju också suttit hemma. Istället har det funnits tid för kreativitet, såsom diverse stick-, sy-, pyssel- och odlingsprojekt. Dessutom visade sig hemmajobbandet passa mig bättre än jag hade kunnat ana och det har varit ganska skönt att inte behöva släpa sig till kontoret regniga höstmorgnar.

En annan fördel (både för mig själv och för klimatet) är att året också har inneburit minskad konsumtion. Pengar har främst gått åt till mat och boendekostnader, men så gott som alla upplevelser har ju fallit bort, och inte har det blivit något strövande i butiker heller. Jag tänkte faktiskt redan innan coronan att jag skulle försöka köpa så få helt nya klädesplagg som möjligt under året. Det visade sig sen bli lättare än jag tänkt mig. Kanske 75 % av mina kläder har legat orörda i klädskåpet under året tack vare att största delen av tiden spenderats hemma, och inte har det funnits behov för att köpa något nytt heller. Således blev det enda nya plagget jag köpte under året en vind- och vattentät lätt vadderad jacka (som verkligen var ett lyckat köp!). I övrigt har jag köpt några plagg på loppis, och själv stickat några tröjor. Den sparsamma (kläd)konsumtionen är nog något jag ska försöka ta med mig också till tiden efter corona.

Nu så här i slutet av året så kan vi börja ana ett ljus i tunneln i och med att coronavaccineringen har inletts. Men vi lär väl nog få leva med restriktionerna ett tag till och jag vill inte ta ut något i förskott. Om det är något jag lärt mig av corona-året så är det att inget går att planera eller förutse. Därför ids jag inte ens sätta upp några konkreta planer eller resedrömmar för det kommande året, utan det får helt enkelt bli som det blir. Men så klart hoppas jag att det snart ska bli möjligt att resa igen. Tills dess får vi fortsätta göra det bästa av situationen, lära oss av årets erfarenheter, och hoppas på en ljusare framtid!

Risöleden i Vasa

Det börjar vara ett tag sedan vi senast besökte någon vandringsled, men nu i ett förvärrat pandemiläge då det är lite begränsat vad man kan göra så tänkte jag att det var dags för ett besök i naturen igen. Därför var vi igår till Risöleden, ungefär 7 km söder om Vasa centrum.

Denna led börjar i den södra änden av Skyttevägen, där det finns en parkering. Rutten är en ungefär 5 km lång rundslinga, från vilken man kan göra avstickare till två olika fågeltorn. Det första är Rövargrundets fågeltorn dit man går via spångar. Vid fågeltornet finns också eldplats och torrtoalett. Det andra fågeltornet är en lägre fågelskådningsplattform vid Toby ås mynning. Vi besökte endast det senare.

Från parkeringen finns skyltning mot det första fågeltornet, men det är egentligen den enda skyltningen längs hela vägen.

Rutten är i och för sig lättframkomlig och ganska lätt att följa eftersom den mestadels består av en bred sandväg, men vi tog nog en titt i google maps några gånger för att veta åt vilket håll vi skulle fortsätta vid olika vägskäl.

Här nedan är det lite mindre fågeltornet och utsikten därifrån, men några fåglar såg vi inte denna gång. Vi var kanske inte ute vid rätt tidpunkt med tanke på fågelskådning.

Rutten bjöd annars på lite varierande vyer – vatten, åkrar och skog.

Mot slutet av rutten hittade vi också rätt välgjord graffiti mitt inne i skogen.

Summa summarum blev det en riktigt passlig, dryg timmes promenad! Vi fick också vara för oss själva hela tiden, vi såg ingen annan förrän vi kom tillbaka till parkeringen igen.

För mer info om vandringsleder i Österbotten lönar det sig att ta en titt på Vasabladets sammanställning, eller på Ut i naturens beskrivningar av leder i Kvarken.

Skärgårdsrestaurang Ukkokari i Vasa

Igår besökte vi ett lite annorlunda lunchställe i Vasa, nämligen restaurang Ukkokari, som finns på den lilla ön/lilla grundet Gubbgrund i Gerby i Vasa. Restaurangen har redan funnits i några år, men nytt för i år är att det i sommar kommit en repflotte dit som man kan ta sig till ön med. Tidigare har det endast varit möjligt att besöka ön med båt, eller längs isen på vintern.

Turen med flotten är inte lång, ca 50 meter. Men det är ändå en liten upplevelse, speciellt för barn kan jag tänka mig. Ön i sig är ganska liten, efter turen med flotten följer en kort stig och snart är man framme vid restaurangen. På vardagar serveras där dagligen någon form av husmanskost samt soppa till lunch. Igår lördag då vi var dit bjöds det på pizzabuffé och/eller rökt rensoppa. På lördagskvällarna har de också live-musik.

Pizzan var god, utsikten från terassen vacker och septembersolen värmde behagligt. En trevlig liten utflykt!

Caféer i Vasa

Påbörjade det här inlägget redan i februari, men sen kom coronan och det kändes inte längre särskilt aktuellt att skriva om caféer… Även om faran inte är över ännu så är situationen lyckligtvis lite bättre, så att man kan besöka caféer och restauranger igen, bara man iakttar viss försiktighet. Eftersom det kommit en del nya caféer i Vasa på sistone så tänkte jag därför att det kunde vara på sin plats med ett inlägg om caféer jag brukar besöka i Vasa. Tidigare har jag ju skrivit om restauranger i Vasa, nya restauranger i Vasa, nya lunchrestauranger i Vasa och brunch i Vasa med omnejd.

Sweet Vaasa

Detta är ett populärt café i Vasa och också det som jag oftast besöker tillsammans med vänner. Förutom utsökt goda bakverk så har de också goda sallader.

Sweet Vasa finns på Hovrättsesplanaden 11 och deras webbsida hittar ni här.

Espresso House

Espresso House är ett annat givet val för en kompisträff. Ser ganska exakt likadant ut som de andra av kedjans caféer och utbudet är också givetvis det samma. Tycker ändå det var trevligt att caféet öppnade i Vasa för något år sedan.

Sommartid har de en uteterass som nästan gav lite utomlands-känsla tyckte jag 🙂

Espresso House finns i köpcentret Espen (Hovrättsesplanaden 16) och deras webbsida hittar ni här.

Café de Paris

Café de Paris är ett av de äldre caférna i Vasa, enligt deras hemsida har det funnits sedan år 1990. De har ett stort utbud av olika specialkaffen, och där finns också många olika söta och salta tilltugg att välja mellan. Detta är också ett av få caféer som öppnar tidigt på morgonen, så man kan till och med gå dit på frukost.

Café de Paris finns i Rewell center och deras webbsida hittar ni här.

Othello

Othello är en annan klassiker i Vasa som har funnits ännu längre än Café de Paris, i över 60 år enligt deras hemsida. De har ett café på Brändö och ett i centrum. Caféet i centrum brukar vi ibland besöka med sambon. Det är inget särskilt modernt café, men det känns lite hemtrevligt och gammaldags, och har billigare priser ände flesta andra caféer i centrum.

Othello finns i centrum på adressen Hovrättsesplanaden 19 och deras webbsida hittar ni här.

Cafe Tintin Präntöö

Ett café som jag tänkt besöka ända sedan det öppnade för något år sedan, men som jag besökte först i början av detta år är Cafe Tintin Präntöö, på Brändö. Och detta lilla café var definitivt värt ett besök. De serverar våfflor med salt och söt fyllning, och det var jättegoda! Våfflorna var stora och hade rikligt med fyllning, så man klarade sig bra med en. Det fanns också möjlighet att köpa en halv våffla.

Café Tintin Präntöö finns på Brändövägen 13-17 och deras webbsida hittar ni här.

PausSi Café

Ett av de nyare caféerna i Vasa är PausSi Café. Det fanns till en början på Handelsesplanaden, men flyttade i juli till Kyrkoesplanaden. Förutom sötsaker erbjuder de lunchsalladsbuffé och också andra lätta luncher. Perfekt eftersom det ligger nära både mitt hem och mitt jobb.

En av dem som äger caféet är från Thailand och därför pryds en av väggarna av en strandbild från Thailand. På andra väggar fanns också fina målningar.

PausSi Café finns på Kyrkoesplanaden 7 och deras webbsida hittar ni här.

Aveny Café

Ett annat nygammalt café som i somras öppnade på Hovrättsesplanaden är Aveny Café. Det fanns tidigare i saluhallen men har nu alltså flyttat. Detta café besökte jag några gånger i somras och tror faktiskt det genast blev en ny favorit. De erbjuder också sallader, och goda salta och söta bakverk, i en mysig miljö. Sommartid har de dessutom en trevlig terass på gågatan.

Aveny Café finns på Hovrättsesplanaden 13 och deras webbsida hittar ni här.

I höst utökas caféutbudet ytterligare då caféet Pharmacy House öppnar i f.d. Kyrkoapotekets lokaler. Kul med nya caféer!

Har du besökt något av dessa caféer eller har du något annat café i Vasa som du vill tipsa om?

En sommardag i Karlebytrakten

I mitt förra inlägg skrev jag om vår dag i Kalajoki. Efter en natt och frukost på hotell där så fortsatte vi vår färd mot Karleby. Detta är en stad jag besökt ett par gånger tidigare i olika sammanhang, men aldrig egentligen turistat där. Därför var det ganska trevligt att se staden genom turistglasögon.

Vi började med att vandra runt lite i centrum och gick bland annat över den lilla å? som rinner genom staden.

Sen började det bli dags för lunch. Jag hade på förhand kollat upp några matställen (oftast brukar jag inte orka göra det inför resor, men eftersom detta var så kort resa och jag ville få ut så mycket som möjligt av tiden så hade jag kollat upp restauranger både i Kalajoki och Karleby). Det ställe som just då låg närmast till hands av de jag kollat upp var Cafe con Afetto. De hade abborre med nypotatis och Sandefjordssås till lunch den dagen, och mums vad gott det var! Vet inte när jag senast skulle ha ätit så god abborre. En kul detalj som vi märkte först då vi beställt vår mat var att det var sångaren Sonja Biskops café 🙂 Rekommenderar verkligen detta ställe. Andra restauranger som jag gärna hade besökt var Kesäravintola Mustakari, Kesäravintola Wanha Elba och Vohvelikahvila, men dessa får vänta till en annan gång.

Mätta och nöjda vandrade vi iväg till trähusområdet Neristan. Där fanns många vackra gamla trähus, som påminde väldigt mycket om t.ex. Kristinestad.

Denna dag hade vi bättre tur med vädret, och det blev nästan varmt där ett tag att vandra runt. Då vi tyckte vi var klara med Karleby centrum så satte vi oss i bilen och fortsatte färden söderut. Istället för riksåttan valde vi nu att köra längs 7 broars väg mellan Karleby och Jakobstad. Denna väg går alltså som namnet säger över 7 olika broar, och vyerna var mycket vackra (lite svåra att fånga på bild genom bilfönstret bara).

På vägen gjorde vi också en avstickare till Café Bryggan i Öja. Detta var ett riktigt mysigt café på en brygga, väl värt ett besök! Men inte ett ställe man kör förbi i misstag, så tur att jag hittat också detta på förhand då jag letade restauranger.

Vårt sista stopp på resan var i Jakobstad, där vi egentligen inte turistade utan endast hälsade på hos sambons en kompis. Och sen tillbringades ännu kvällen i Forsby med ett annat gäng, så blev rätt sent på natten innan vi var hemma i Vasa igen. Men en riktigt trevlig resa hade vi haft och kunde konstatera att man inte behöver åka så långt för att få den där rese-känslan 🙂

En sommardag i Kalajoki

Som jag skrev i mitt förra inlägg så gjorde vi under semestern en liten roadtrip till Kalajoki och Karleby. I detta inlägg ska jag berätta om den första delen av resan, nämligen Kalajoki. Detta är väl egentligen en ganska klassisk sommardestination i Finland, men fastän den endast ligger ungefär 2,5 h från Vasa så hade varken jag eller sambon varit dit tidigare. Eftersom vi denna sommar försökte söka destinationer som inte ligger alltför långt borta så tyckte vi därför att detta var ett passligt alternativ.

Kalajoki är med sina ca 12 400 invånare en rätt liten stad, vilket vi också genast märkte. Vi började med att besöka själva Kalajoki centrum, där det egentligen inte fanns så mycket att se. Några affärer och två lunchrestauranger, typ. Vi passade på att äta lunch på en av dem, Mamma Leone. De bjöd på helt bra husmanskost.

Sen for vi Kalajokis gamla stad, ”Plassi”, några kilometer från kärncentrum. Där fanns en del gamla trähus, och en vacker vy över åstranden.

På detta område finns också sågägare Santaholmas Jugenvilla Havula. Vi gick inte in i själva villan eftersom man skulle ha behövt delta i en guidad rundtur för att få gå in, men i gårdsbyggnaderna fanns konstutställningar och ett café där vi drack kaffe/te.

Efter detta for vi till det som Kalajoki är känt för,”Hiekkasärkät”, dvs. den långa sandstranden ungefär 7 km söder om Kalajoki centrum. Där finns tre hotell, en camping, och ett antal olika stugor och lägenheter att hyra. Vi valde hotell denna gång, och valet föll på hotell Rantakalla. Fastän hotellet inte var så värst vackert från utsidan så var hotellrummet riktigt mysigt, och servicen bra. Ett extra plus var förstås den härliga havsutsikten.

Då vi checkat in på hotellet gick vi ut för att bekanta oss med omgivningarna, och vilken strand! Tror inte det finns liknande dyner på så många ställen i Finland, kändes faktiskt nästan som att vara utomlands 🙂 Längs stranden finns kilometervis med plankstigar, vilket gör det lätt att röra sig.

Vattnet är ställvis mycket grunt, och en sandbank långt ut i vattnet gör att det ser ut som att man kan gå på vattnet.

Som syns på bilderna var det en mulen och lite blåsig dag, så bad och strandhäng lockade inte, men det var också trevligt att bara se sig omkring. Vill man ha annat att göra så finns det på området sysselsättning för flera dagar, bland annat vattenparken Jukupark, äventyrsparken Pakka, kartingbana, golf, minigolf, frisbeegolf, uthyrning av SUP-brädor, vindsurfingbrädor och fatbikes, vandringsleder med mera.

Det finns också många olika restauranger, och på kvällen var vi och åt till fiskrestaurangen Lohi l aakso, där det serverades rökt fisk i olika former.

Sen avslutade vi dagen med en drink i hotellbaren. Tyvärr blev det på grund av vädret ingen solnedgång som jag hade väntat mig, men vi var nöjda med vår dag i Kalajoki ändå!

Följande dag fortsatte vår resa, men mer om detta i nästa inlägg.

För den som vill veta mer om Kalajoki lönar det sig att ta en titt på visitkalajoki.fi.

Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad

Som jag nämnde i mitt förra inlägg besökte vi också en naturstig under våra dagar i Kristinestad. Detta var Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig som ligger alldeles intill Kristinestads centrum, och med sin lummiga växtlighet och smala stigar var detta faktiskt en av de mysigaste naturstigar jag besökt!

Vandringen kan man inleda på tre olika ställen, antingen från någon av de två olika parkeringsplatserna på Norrfjärdens sida eller från parkeringsplatsen på Tegelbruksbacken vid Tjöckvägen. Den totala längden från den ena änden till den andra är ungefär 5 km. Om man går hela sträckan från den ena till den andra änden kan man antingen gå samma väg tillbaka, eller gå tillbaka via centrum och på så vis gå en runda. Rutten syns på bilden nedan och en tydligare karta hittar man om man klickar på ”Norrfjärdens naturstig” på denna sida.

Vi startade från Tegelbruksbackens parkering (längst ner på kartan), gick ungefär halvvägs och svängde sen om och gick tillbaka. Vi gick längs den blå rutten, som var tydligt utmärkt med blå märken på träden.

Stigen var lättframkomlig även om den för det mesta var ganska smal. På sina ställen bredde växtligheten ut sig över stigen, så det kan löna sig att ha långbyxor och inte korta som jag hade.

Också vatten och betesmarker såg man längs vägen, har man tur kan man till och med få en skymt av de betande fåren.

Ruttens höjdpunkt var hängbron över Tjöck å, som finns ungefär vid mitten av sträckan. Invid denna fanns också en grillplats och utedass.

En trevlig liten promenad alltså och vi fick nästan vara helt ensamma, vi mötte endast på två andra sällskap. Eftersom naturstigen ligger så nära Kristinestads centrum så är den lätt att kombinera med ett besök i staden!

Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad

Semestern har börjat och de första dagarna har jag och sambon tillbringat i hemtrakterna, dvs. i Kaskö och Kristinestad. Och även om vi vuxit upp där så finns det fortfarande nya ställen att upptäcka. Sådana var för mig till exempel Varggrottan och Bötombergen, som vi besökte igår.

Varggrottan

Varggrottan finns ungefär 18 km från Kristinestads centrum, nära Bötoms kommun. Grottan består av en spricka i berget, och blev ett populärt besöksmål efter att där år 1996 hittades föremål som möjligtvis härstammar från paleolitisk tid, dvs. från tiden för ca 120 000-130 000 år sedan. Detta är i så fall de enda kända lämningarna av neandertalarmänniskor som hittats i Norden.

Till grottan kommer man via en ungefär 400 m lång stig, och även om den inte är lång så hann man få upp pulsen eftersom terrängen var rätt utmanande uppförsbacke. Framme vid grottan är själva öppningen täckt med ett järngaller, men man kommer ändå åt att kika in där, även om där inte nu just fanns så mycket att se.

Dock är det lite omtvistat ifall fynden från grottan faktiskt härstammar från neandertalarna, men om de gör det så är det ju rätt häftigt 😊 Här går det att läsa mer om varggrottan, och också i denna och denna tidningsnyhet.

Efter besöket vid grottan vandrade vi vidare längs de skyltade stigarna till Varggrottans utsiktstorn, därifrån man kunde se ända till Kaskö.

Vyn från tornet, som var vackrare i verkligheten än på bild.

Också en stenåker, en s.k. djävulsåker, gick vi förbi.

Bötombergens friluftsområde

Efter besöket vid Varggrottan satte vi oss i bilen och fortsatte färden ca 4 km till Bötombergens friluftsområde. Där finns vintertid en slalombacke och skidspår, och sommartid kan man gå vandringsleder i olika längd. Det finns också en liten sjö med tillhörande sandstrand för varma sommardagar, och grillplatser ifall hungern slår till.

Vintertid finns även en restaurang, men den var nu stängd. I samma byggnad har det också funnits en utställning om utgrävningarna i Varggrottan, men inte heller dit slapp man nu. Utsiktstornet i anknytning till restaurangbyggnaden kunde man åtminstone klättra upp i, och därifrån såg man ungefär samma fina vyer som från Varggrottans utsiktstorn.

Bötombergens restaurang och utsiktstorn.

Vi gick ingen vandringsled denna gång, utan gick endast runt och bekantade oss med området. Bötomberget är Österbottens högsta berg och vyerna därifrån var vackra.

Som på många andra liknande ställen finns där också en nybyggd motionstrappa.

Det var intressant att se några nya ställen i närregionen, och för dem som inte vill träffa många andra människor i dessa coronatider så passar de här besöksmålen utmärkt. Vid Varggrottan såg vi inga andra människor, och vid Bötombergen endast några enstaka andra.

Under våra dagar i Kristinestad hann vi också besöka Norrfjärdens naturstig, men mer om detta i nästa inlägg!