Sevärdheter | Life is a journey

Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad

Semestern har börjat och de första dagarna har jag och sambon tillbringat i hemtrakterna, dvs. i Kaskö och Kristinestad. Och även om vi vuxit upp där så finns det fortfarande nya ställen att upptäcka. Sådana var för mig till exempel Varggrottan och Bötombergen, som vi besökte igår.

Varggrottan

Varggrottan finns ungefär 18 km från Kristinestads centrum, nära Bötoms kommun. Grottan består av en spricka i berget, och blev ett populärt besöksmål efter att där år 1996 hittades föremål som möjligtvis härstammar från paleolitisk tid, dvs. från tiden för ca 120 000-130 000 år sedan. Detta är i så fall de enda kända lämningarna av neandertalarmänniskor som hittats i Norden.

Till grottan kommer man via en ungefär 400 m lång stig, och även om den inte är lång så hann man få upp pulsen eftersom terrängen var rätt utmanande uppförsbacke. Framme vid grottan är själva öppningen täckt med ett järngaller, men man kommer ändå åt att kika in där, även om där inte nu just fanns så mycket att se.

Dock är det lite omtvistat ifall fynden från grottan faktiskt härstammar från neandertalarna, men om de gör det så är det ju rätt häftigt 😊 Här går det att läsa mer om varggrottan, och också i denna och denna tidningsnyhet.

Efter besöket vid grottan vandrade vi vidare längs de skyltade stigarna till Varggrottans utsiktstorn, därifrån man kunde se ända till Kaskö.

Vyn från tornet, som var vackrare i verkligheten än på bild.

Också en stenåker, en s.k. djävulsåker, gick vi förbi.

Bötombergens friluftsområde

Efter besöket vid Varggrottan satte vi oss i bilen och fortsatte färden ca 4 km till Bötombergens friluftsområde. Där finns vintertid en slalombacke och skidspår, och sommartid kan man gå vandringsleder i olika längd. Det finns också en liten sjö med tillhörande sandstrand för varma sommardagar, och grillplatser ifall hungern slår till.

Vintertid finns även en restaurang, men den var nu stängd. I samma byggnad har det också funnits en utställning om utgrävningarna i Varggrottan, men inte heller dit slapp man nu. Utsiktstornet i anknytning till restaurangbyggnaden kunde man åtminstone klättra upp i, och därifrån såg man ungefär samma fina vyer som från Varggrottans utsiktstorn.

Bötombergens restaurang och utsiktstorn.

Vi gick ingen vandringsled denna gång, utan gick endast runt och bekantade oss med området. Bötomberget är Österbottens högsta berg och vyerna därifrån var vackra.

Som på många andra liknande ställen finns där också en nybyggd motionstrappa.

Det var intressant att se några nya ställen i närregionen, och för dem som inte vill träffa många andra människor i dessa coronatider så passar de här besöksmålen utmärkt. Vid Varggrottan såg vi inga andra människor, och vid Bötombergen endast några enstaka andra.

Under våra dagar i Kristinestad hann vi också besöka Norrfjärdens naturstig, men mer om detta i nästa inlägg!

Ruovesi

(Tämä postaus löytyy suomeksi klikkaamalla ”suomi”-painiketta sivun oikealla reunalla)

Innan jag träffade min sambo visste jag inte ens att det finns ett ställe i Finland som heter Ruovesi. Som den finlandssvensk jag är hade jag mest rört mig vid kusten och i några av de större städerna (bortsett från de två år jag pga. studier bodde i Kajana). Men numera är även insjöfinland bekant för mig och det känns inte längre främmande att tillbringa tid vid en sommarstuga vid en sjö istället för vid havet. Tänkte därför berätta lite om mina upplevelser av Ruovesi.

Kort info om Ruovesi

Ruovesi ligger 77 km norr om Tammerfors och har ungefär 4400 invånare. Den sammanlagda ytan är 950 km2, varav 173 km2 är vatten. I Ruovesi finns sammanlagt 211 sjöar.

Murole

Orsaken till att jag numera besöker Ruovesi med jämna mellanrum är alltså att sambon har släkt och en sommarstuga där. Sommarstugan finns i den lilla byn Murole. Även om det är ett litet ställe med knappt någon service alls (kring 20 km till närmaste mataffär), så finns där några ställen som är trevliga att besöka speciellt på sommaren. Det ena är Murole kanal och sommarcafé. Kanalen förbinder sjön Näsijärvis fjärd Vankavesi med sjön Palovesi. Då kanalens svängbro öppnas brukar det locka många åskådare. Även det intilliggande caféet/restaurangen är välbesökt sommartid.

En annan nyhet för denna sommar var caféet Muroleen kahvimakasiini. Här hade några ungdomar startat ett eget café i ett litet magasin, där de sålde egenhändigt gjorda bakverk. Riktigt gott och så idylliskt med korna som betade intill. Får hoppas de håller öppet också nästa sommar.

Ruovesi centrum

Ungefär 25 km från Murole ligger Ruovesi centrum. På en promenad genom centrum kan man gå förbi till exempel kyrkan, hembygdsmuséet och Runebergs källa. Det berättas att Runeberg ofta vandrade dit under den tid (knappt ett år) som han bodde och vistades i Ruovesi i början av 1800-talet.

I centrum finns också några affärer och loppmarknader, och blir man hungrig eller törstig kan man besöka till exempel Ruoveden rantaravintola, den kinesiska restaurangen Hot Pot, eller caféet och affären Moni-Tori. Vid Moni-Tori finns förutom caféverksamheten också hantverk, bakverk och livsmedel av lokala producenter till salu.

Helvetinjärvi nationalpark

Mest känt är Ruovesi kanske ändå för Helvetinjärvi nationalpark, som ligger ungefär 8 km från centrum. Där finns flera olika vandringsleder i olika längd. Vi var dit för några somrar sedan och gick endast en kort runda. Vi besökte då bland annat den kända, några meter breda och ca 40 meter höga, skrevan Helvetinkolu, samt beundrade de vackra vyerna i övrigt.

Kanske ett besök till Helvetinjärvi nationalpark kunde vara en passlig höstutflykt?

Skärgårdskryssning till Jannes Saloon i Vasa

Det finns förvånansvärt många ställen i närregionen som jag inte besökt tidigare, och sommaren är ju ett utmärkt tillfälle att besöka sådana ställen. Ett nytt ställe för mig som vi besökte under semestern var Jannes Saloon på Granskär i Vasa. I detta inlägg berättar jag om denna utflykt.

Under sommaren (i år 22.6-11.8. 2019) trafikerar m/s Tiira dagligen mellan inre hamnen i Vasa och Granskär, där Jannes Saloon finns. Hela sommaren avgår två turer på lördagar, och i juli även två turer under tisdag-torsdag. Den exakta tidtabellen hittar ni här.

Det finns sittplatser både inne i båten och uppe på taket. Vi satt där uppe och hade således bra utsikt hela tiden. På ditvägen gjorde vi en dryg timmes kryssning i Vasa skärgård. Vi körde bland annat förbi vackra sommarstugor och badstranden vid Strömsö.

Vi fick också se skymten av Replotbron. Även om det var en fin dag så blåste det ordentligt längst ute till havs, så de extra kläder jag packat ner för säkerhets skull behövdes verkligen.

Framme vid Jannes Saloon tog vi i land och stannade i en dryg timme. Under denna tid kunde man till exempel äta deras fisksoppa (som i ärlighetens namn inte smakade särskilt speciellt), eller bara annars njuta av sommardagen. Också båtavgiften på 18€ (15€ för pensionärer och 8€ för barn under 12 år) betalde man där i restaurangen.

Efteråt for vi sen raka vägen tillbaka till inre hamnen i Vasa, så returfärden tog bara ungefär en halvtimme. Det blev en trevlig liten sommarutfärd, som passar alla åldrar. Ombord fanns allt från små barn till pensionärer (och hundar!).

m/s Tiira trafikerar alltså ännu till slutet av denna vecka, och vill man åka dit efter det så går det att beställa privat transport till Granskär och/eller skärgårdskryssning. På Granskär finns även bastu- och konferensutrymmen att hyra. Mer info om Jannes Saloon och deras tjänster hittar ni här.

En dag i Tammerfors

Under den senare delen av semestern tillbringade vi ännu några dagar vid sommarstugan i Ruovesi och under en av dessa dagar gjorde vi en dagsutflykt till Tammerfors. Även om jag besökt Tammerfors flera gånger tidigare så är det länge sedan jag faktiskt skulle ha tagit del av stadens sevärdheter och rört mig också utanför kärncentrum. Då vi bestämt att vi skulle åka dit gjorde jag således en snabb googling på visittampere.fi och kollade upp några ställen som intresserade (webbsidan var för övrigt mycket tydlig och finns i många språkversioner!) I detta inlägg berättar jag om vilka ställen vi besökte under vår dag i Tammerfors.

Pyynikki utsiktstorn

I Tammerfors finns många utsiktsplatser och vi började dagen vid en av dem: Pyynikki utsiktstorn. Enligt webbsidan är detta ”beläget på den högsta platsen på världens högsta grusås som bildades under istiden”. Tidigare har jag besökt både Näsinneula utsiktstorn och Sky baren i Sokos hotel torni i Tammerfors. Utsikten från Pyynikki utsiktstorn var minst lika vacker, trots att tornet inte ser så högt ut.

Tror faktiskt att besöket i Pyynikki utsiktstorn var det bästa besöksmålet på hela dagen. Efter att vi varit upp i tornet smakade vi också på de berömda och goda munkarna i Pyynikki munkcafé.

Stallgården

Från Pyynikki sökte vi oss in mot centrum och Stallgården. Där finns mysiga små hantverks- och presentaffärer, och också en populär chokladbod. Trevligt ställe att vandra runt på.

Muminmuséet

Efter lunchen for vi till världens enda Muminmuseum, som finns i Tammerforshuset. Ända sedan muséet öppnades för några år sedan så har jag tänkt att jag skulle vilja besöka det. I muséet presenteras olika muminböcker genom originala illustreringar och tredimensionella tablåer, och enligt muséets hemsida är det ”ett konstmuseum av ett helt nytt upplevelseinriktat slag som passar bildkonstintresserade och muminvänner i alla åldrar”.

Och visst var det intressant på sätt och vis, men jag tyckte ändå inte riktigt att det uppfyllde förväntningarna… Jag hade kanske väntat mig att få veta mer om bakgrunden bakom böckerna och skapandet av dem, än presentation av själva böckerna. Kanske skulle man också ha fått mer ut av utställningen om man faktiskt hade läst originalböckerna. Kan hända att besöket också påverkades av att detta var vår sista programpunkt för dagen och att energin inte längre var på topp. Men för hängivna muminfans är muséet säkert väl värt ett besök, och inträdesavgiften på 12€ kändes inte så farlig fastän det kanske inte var det intressantaste muséet jag besökt. Av upphovsrättsliga skäl fick man inte fotografera i muséet, så har inga foton från själva utställningarna.

Nöjda med dagen och några upplevelser rikare for vi sen tillbaka till sommarstugan och kunde konstatera att sommar-Finland har mycket att erbjuda!

En dag i Lissabon

Då vi planerade vår resa till Portugal försökte jag googla och ta reda på hur mycket tid man borde reservera för Lissabon, men hade svårt att hitta ett entydigt svar. Efter att ha besökt staden kan jag konstatera att det fungerar bra att kombinera en dag i Lissabon med till exempel strandsemester någon annanstans i landet, men vill man få mer ut av staden så kan det vara bra att reservera flera dagar, till exempel ett förlängt veckoslut. I detta inlägg berättar jag om vad vi gjorde under vår dag i Lissabon.

Vi började dagen med att besöka ett ställe som låg rätt nära vårt boende, nämligen Lissabons huvudpark, Parque Eduardo VII. Detta var ett lugnt och fint område där det var trevligt att promenera runt. Från ena änden av parken var det dessutom fin utsikt ut över Lissabon.

Parque Eduardo VII, med Lissabons centrum längst fram i mitten på bilden.

Från parken promenerade vi längs huvudgatan Avenida da Liberdade ner mot centrum. Detta var en livligt trafikerad gata, kantad med affärer från stora kända modemärken. Så småningom kom vi till torget Rossio, som varit Lissabons huvudtorg ända sedan medeltiden. Här var det mycket folk i rörelse, mest turister kändes det som. Många statyer och fontäner prydde torget.

Torget Rossio, med operahuset i bakgrunden

Sen fortsatte vi genom stadsdelen Baixa och gick bland annat förbi Elevador de Santa Justa, en hiss man kan åka upp med för att beundra utsikten över staden. Det var dock ganska lång kö så vi åkte inte upp där utan fortsatte vidare.

Vi såg bland annat flera duktiga gatumusikanter.

Och så småningom kom vi ner mot stranden, och torget Praça do Comércio, där det var omöjligt att få en bild utan en massa folk i vägen.

Därefter fortsatte vi mot stadsdelen Alfama, som jag hade sett fram emot eftersom jag läst att det fanns många mysiga gränder där. Dock tror jag inte vi hann se de bästa bitarna av Alfama, för där vi gick var det mest trångt, varmt och mycket folk, så det var ingen njutning direkt. Ett besök i Sé-katedralen hann vi ändå med, och till utsiktsplatsen Miradouro de Santa Luzia. Detta var en av många ”miradouros”, dvs. utsiktsplatser, i staden, och därifrån kunde man beundra fina vyer.

Alfama är ganska backigt liksom också vissa andra delar av staden, stadens centrum ligger på sju kullar. Så vill man spara på krafterna kan man hoppa på den kända spårvagnen 28E, som åker förbi många av stadens sevärdheter. Vi stötte på spårvagnen ett flertal gånger men åkte inte med den.

Från Alfama gick vi ner mot centrum igen, och därifrån vidare längs olika små gator tillbaka mot vårt boende. På vägen stannade vi vid ett café och smakade på de portugisiska vaniljkrämsfyllda smördegsbakelserna pasteis de Nata, mums!

Det jag tyckte bäst om i Lissabon var just att promenera runt på gatorna lite vid sidan av centrum, där det inte fanns så mycket turister, och beundra de färgglada husen. Många hus var också prydda med kakel i vackra mönster.

Trötta i fötterna efter en 11 km promenad var vi sedan tillbaka vid vårt bed & breakfast (som jag berättar mer om senare). På bilden nedan syns rutten som vi gick.

Så kan alltså en dag i Lissabon se ut! En hel del hann vi med, men mycket finns också kvar att se. Till exempel den populära stadsdelen Belém en bit bort besökte vi inte alls, i Alfama finns ett slott och säkert många mysiga gränder som vi inte hann se, den botaniska trädgården hade varit kul att besöka, och är man intresserad av vattendjur finns ett Ocenario. Och förstås många många fler gator att upptäcka. Men det får bli en annan gång.

Utflykt på Gran Canaria

Årets första resa gick till klassiska Gran Canaria, en destination som jag besökt många gånger förr. För de flesta betyder Gran Canaria sol och bad, sandstränder och turisthotell, så också för mig och mitt resesällskap till en del. Men jag vill helst också se och uppleva något under mina resor, och om man lämnar turistorterna på öns södra kust märker man snabbt att Gran Canaria också har mycket annat att erbjuda. I detta inlägg ska jag därför berätta om en utflykt som vi gjorde runt hela ön under en av dagarna.

De flesta researrangörer ordnar olika slags utflykter runt ön, dock ofta ganska dyra. Ett bra sätt att upptäcka ön på egen hand är med hyrbil, men man ska inte vara alltför ovan chaufför om man vill åka längs de mest utmanande vägarna, som jag kommer att berätta mer om längre ner. Vi valde denna gång det billigaste och enklaste alternativet, en dagsutflykt med Atlanta tours. De har ett brett utbud av olika dagsutflykter med guidning på skandinaviska och/eller finska (broschyrer med information om utflykterna finns lite varstans på turistorterna). Utflykterna är mycket billiga tack vare att de är sponsrade av företag som säljer ull-produkter (filtar, kuddar etc.), men innebär då också att en ungefär timmes presentation av dessa produkter är inkluderad i programmet. Vi betalade 8€/person för vår heldagsutflykt runt ön, och i detta pris ingick, förutom själva transporten, en lätt lunch och en flaska vin per par.

Vi blev hämtade vid vårt hotell efter kl. 9 på morgonen, och förmiddagen gick åt till att köra runt och hämta upp resenärer vid andra hotell, delta i ull-presentationen och äta lunch. Så det var först på eftermiddagen som det roliga började.

Puerto de las Nieves

Vi körde då upp längs öns östkust, förbi byar och odlingar, och huvudstaden Las Palmas. Det första stoppet gjorde vi i Puerto de las Nieves, en liten fiskarby i Agaete på öns nordvästra kust. Byn var mysig med sina vit-blåa hus och klipporna som tornade upp sig vid stranden. Man kunde gärna ha slagit sig ned vid någon av restaurangerna vid stranden, men vi stannade endast en mycket kort tid i byn.

GC-200

Sen följde den mest äventyrliga delen av resan, då vi körde ca 35 km längs vägen GC-200, som lär vara en av Spaniens farligaste vägar, men också en av världens bästa kustrutter. Den smala och krokiga vägen går genom nationalparken Tamabada och slingrar sig längs de branta klippväggarna. Utsikten är magisk, men ingenting för höjdrädda! Vägen är dessutom så smal så att två fordon precis kan möta varandra, så här gäller det att ha en van chaufför med tungan rätt i mun. Vägen är också ofta stängd pga. dåliga väderförhållanden.

La Ganania

Då vi tagit oss genom nationalparken gjorde vi vårt sista stopp vid restaurangen La Ganania, med intilliggande kaktuspark. Tror aldrig jag sett så stora kaktusar förr! Det fanns även möjlighet att köpa kaktussaft.

Sen var det dags att bege sig tillbaka mot hotellet. Det hade varit en mycket givande dag då vi fått se i stort sett hela ön. Enda nackdelen var att det blev rätt mycket tid i buss och att man inte hann se sig runt så mycket på de ställen där vi stannade. Detta hade förstås varit annorlunda om man tagit sig runt på egen hand och fått bestämma tidtabellen själv, men å andra sidan var den arrangerade utflykten ett enkelt och billigt sätt att åka på utflykt.