År 2020 närmar sig sitt slut och det börjar vara dags att sammanfatta året. Var ska man börja… Det blev ett märkligt år, ett år som de flesta säkert inte ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig. För många har det varit ett tungt år, men för egen del inte enbart dåligt, även om det varit annorlunda. I årets sista inlägg brukar jag sammanfatta årets resor, men så värst många resor att sammanfatta finns det ju inte. Tänkte ändå bjuda på en liten tillbakablick och några tankar om det gångna året.
Reseåret 2020
I min årssammanfattning ifjol skrev jag: ”Det blev ”bara” tre utlandsresor i år”, och så såg jag fram emot att börja planera det nya årets resor och drömde om olika resmål. Om jag då hade vetat att 2020 skulle bli det första året på 28 år som jag inte alls skulle resa utomlands…
Att resa utomlands har varit näst intill omöjligt i år, eller har åtminstone känts för riskfyllt för att det skulle ha varit värt det. Som jag skrev tidigare hade vi en resa till Italien bokad i våras, men den blev förstås inställd. I viss mån har det ju varit möjligt att resa inom landet, men med tanke på alla begräsningar och smittorisken har inte heller det varit helt enkelt. Istället har det blivit en del besök till våra föräldrar och sommarstugor, samt små utflykter i närregionen. Bland annat har jag besökt fler naturstigar än någonsin tidigare:
- Molnträskets naturstig i Vasa i mars, som jag skrivit om här.
- Iskmo-Jungsund vandringsled i Korsholm på påsken, som jag skrivit om här.
- Edvinsstigen i Vasa i början av sommaren, som jag skrivit om här.
- Tegelbruksbacken-Norrfjärdens naturstig i Kristinestad på sommarsemestern i mitten av juli, som jag skrivit om här.
- Risöleden i Vasa i oktober, som jag skrivit om här.
Den enda egentliga resan under corona-tiden (om inte besök till sommarstugan i Ruovesi räknas) var vår lilla semestertripp till Kalajoki och Karleby på sommaren. Detta har jag skrivit mer om här och här. Andra för mig nya ställen som jag besökt i år är bland annat Varggrottan och Bötombergen i Kristinestad, samt restaurang Ukkokari i Vasa.
Även om det naturligtvis varit tråkigt att inte kunna resa utomlands så har det ändå känts helt okej. Det är ju inget man kunnat göra något åt, och alla har vi suttit i samma båt. Jag tror ändå att det så småningom blir möjligt att resa igen, även om det kanske aldrig blir exakt som det var förr.
En annorlunda vardag
Det har förstås också varit tråkigt med många inställda evenemang under året, och framför allt att inte fritt kunna träffa släkt och vänner då man velat. Men det som jag å andra sidan uppskattat under det gångna året är den lugnare vardagen. Det har varit ganska skönt att för en gångs skulle inte ha så mycket inbokat i kalendern, och inte ha någon fomo över huvud taget, för alla andra har ju också suttit hemma. Istället har det funnits tid för kreativitet, såsom diverse stick-, sy-, pyssel- och odlingsprojekt. Dessutom visade sig hemmajobbandet passa mig bättre än jag hade kunnat ana och det har varit ganska skönt att inte behöva släpa sig till kontoret regniga höstmorgnar.
En annan fördel (både för mig själv och för klimatet) är att året också har inneburit minskad konsumtion. Pengar har främst gått åt till mat och boendekostnader, men så gott som alla upplevelser har ju fallit bort, och inte har det blivit något strövande i butiker heller. Jag tänkte faktiskt redan innan coronan att jag skulle försöka köpa så få helt nya klädesplagg som möjligt under året. Det visade sig sen bli lättare än jag tänkt mig. Kanske 75 % av mina kläder har legat orörda i klädskåpet under året tack vare att största delen av tiden spenderats hemma, och inte har det funnits behov för att köpa något nytt heller. Således blev det enda nya plagget jag köpte under året en vind- och vattentät lätt vadderad jacka (som verkligen var ett lyckat köp!). I övrigt har jag köpt några plagg på loppis, och själv stickat några tröjor. Den sparsamma (kläd)konsumtionen är nog något jag ska försöka ta med mig också till tiden efter corona.
Nu så här i slutet av året så kan vi börja ana ett ljus i tunneln i och med att coronavaccineringen har inletts. Men vi lär väl nog få leva med restriktionerna ett tag till och jag vill inte ta ut något i förskott. Om det är något jag lärt mig av corona-året så är det att inget går att planera eller förutse. Därför ids jag inte ens sätta upp några konkreta planer eller resedrömmar för det kommande året, utan det får helt enkelt bli som det blir. Men så klart hoppas jag att det snart ska bli möjligt att resa igen. Tills dess får vi fortsätta göra det bästa av situationen, lära oss av årets erfarenheter, och hoppas på en ljusare framtid!